– Det är första g å ngen vi har refer e nsgrupper redan i textarbetet. Under en vecka får Dimen träffa fyra referensgrupper i Luleå och Gällivare. Pjäsen blir skriven specifikt för oss i Norrbotten och det är guld värt, säger Emma Löfström, producent på stassteatern.
Också för Dimen Abdulla är det ett annorlunda sätt att skapa en pjäs. Hon är entusiastisk efter de första mötena med högstadieelever på Örnässkolan oc h gymnasieelever.
– Det är så stor skillnad på åldrarna när det gäller livserfarenheter och hur de förhåller sig till livet. Jag hade en stark bild av ungdomar som otillgängliga, men så sitter jag där med sjundeklassare som är så otroligt medvetna, så sjukt coola.
Dimen Abdulla har en grun d hon utgår ifrån och pjäsens titel är också klar.
– Utgångspunkten är en maktrelation mellan en kille och en tjej. Idén är att det är två som testar var gränserna går. Vad händer om de går för långt och inte kan säga nej, när den andre inte förstår ett nej. Det handlar om hur man fårhåller sig till varandra.
"Och någon blev inte knivhuggen" är pjäsens namn, men bakom namnet kan mycket hända under Dimen Abdullas vecka i Norrbotten.
– J a g vill lära känna vad ungdomarna har att säga om livet. Det finns vissa saker som berör mera än annat. Viljan att bryta sig l o ss och gå vidare.
Att samtalet med ungdomarna fungerar vittnar Emma Löfström om.
– Det är inte så lätt att få ungdomar att prata. Jag var med Dimen en dag på Ö rnässkolan och ungdomarna fick läsa en liten del av en text. Sedan blev det personliga intervjuer. Jag fick höra det som vuxna i vanliga fall inte får höra. Det är en speciell situation.
Så här beskriver Dimen Abdulla sin roll:
– Jag lyssnar men dömer inte vad som är rätt och fel. Det känner dom. De fattar att jag inte dömer och då vill de berä t ta och det blir mera än de för s t tänkt.
Stassteaterns verksamhetsutvecklare Christine Hemdal beskriver pjäsen som en fullträff.
– Dimen har jobbat med makt och relationer och därför blev vi sugna. H o n är här för att göra en föreställning på riktigt. Un gdomarna är en spegling av samhället. Jag tror det kan märkas i Gällivare där den stora omvälvningen pågår. Där går ungdomarna rakt in i arbetslivet och börjar tjäna en massa pengar. Men det blir kanske inte så mycket kultur.
Dimen Abdulla gillar gästspelet i Norrbotten:
– Jag är så glad att få komma hit och det är en ära att få lyssna på ungdomarna. Det är så generösa när de berättar om sig själva. Man glömmer fort ungdomstiden. Själv är jag nu 30 och har redan glömt.
I mars nästa år kommer pjäsen att ha sin urpremiär o0ch den riktar sig till ungdomar från 13 år.