Invasion med stil och finess

Jag har lyssnat igenom Invasionens nya skiva, och känt mig tvungen att rynka lite på näsan. Kanske skriker texterna lite för ofta ut motivet ”Jag vet bäst, titta på mig!”, kanske är ljudväggen lite väl kompakt. Dennis ser inte överdrivet glad ut när han först skuttar upp på scenen för ett kort soundcheck. Men skuttar, det gör han, som det Västerbottniska energiknippe han är. Själv står jag bara där och hoppas; ”Invasionen, blås mig av stolen…”

Jo, jävlar. Bandet drar igång, och bristerna på skivan har jag hunnit glömma bort innan första låten är slut. Det är ett gäng som utstrålar energi, ett band som har scenvana så det räcker och blir över. Dennis är den självklara ledaren för det muntert punkiga gäng som drar av genialt röjiga låtar i närmare en timme, och jag kan inte annat än ryckas med. Det pratas ofta långa stunder mellan låtarna, om alltifrån ”permobjörnar” till politik (ja, vad annars?). Dennis skrattar åt ett par måttligt nyktra killar som med mörka röster vrålar att de är från Vännäs.

Jag hade dock förväntat mig större publik under denna konsert, det är tyvärr lite för tomt på golvet under konsertens första hälft. Tråkigt att Masshysteri inte kunde komma, men det ersättarbandet Invasionen gör på scenen är klockrent.