Gästerna satt i aktern och skrek av både förtjusning och skräck. De ville rädda de minsta undan döden, men tordes inte plocka upp de sprattlande tusenbröderna.
Jag förstod dem, som den gången jag barfota stack ner ena foten i stöveln, och det började kittla mellan tårna.
Kanske hade de samma hemska förnimmelse av sprattlet.
Stilla årtag i lilla roddbåten. Förresten. Följande viktiga slutsats kan man dra: Bara för att båten är dyrare och finare så behöver det inte alls innebära att sjöutflykten blir trevligare.
Gästen gör festen. En enkel jolle kan bjuda på de bästa äventyren.
Som minnet av barndomens tjärade ekor.
Nu rodde jag mot flötet för att bärga förhoppningar. Av enrisrökt abborre – det enda som fick gammelfarmor att tystna.
Gälar kippade efter andan i klar juniluft. Mitt sista andetag.
Om fiskar kunde skrika skulle aspekten på fiske bli en helt annan.