Någon hade åter slarvat med matrisen

De enda klimatförändringarna jag känner av är innanför mitt skal. Möjligen att vädret har blivit kallare. Här känner jag naturens klockverk utan och innan. Och inte fan är det någon skillnad mot förr.
Allt sker i takt. All blomning, alla humlor, granriset och blåbären, fjärilarnas svep över gräsmattan. Hon ser förresten ut som en uppnäst skäggig gammal kärring.
Och allt kommer som förut.
Kanske är det vad som gjort mig misstänksam. Här verkar det finnas en allt för saklig determinism, en betraktare med makt över matrisen. Jag har märkt det där förut, inte bara på fjärilarna utan även i min andra verklighet, i kontorslandskapets torftighet. Det måste ha varit en programmerare som haft en älskarinna vid sidan om, och som började ta långluncher. Det kom en praktikant strax efter jul som såg exakt likadan ut som en annan praktikant som var inne redan för 16 år sedan.
Jag sa det till honom:
- Det är någon som slarvat med matrisen. Du ser ju likadan ut som förut. Du borde meddela ledningen på något sätt.
Och samma är det här, med sädesärlan och haren till exempel.

Så jag gick ner till stranden och försökte ta ett snack även med ormen och fågeln. Sa att jag ville träffa regissören.
- Är jag en flamma på en filmduk i en tom biosalong, eller vad är det som egentligen försiggår? Ska det verkligen vara såhär enahanda och repetitivt allting?
Men de tittade som vanligt bara bort, lite demonstrativt. Då började marken gunga, helt utan förvarning. Men jag viftade bort fenomenet, gick upp till stugan och tog ett chokladkex och en kopp kaffe.
Troligen var jag bara lätt sjösjuk efter förra båtturen. Eller så var det sand i örat.