Man kan lugnt säga att Kent Engström, 67, är en artist i sin genre. Han renoverar bilar och för att gå i land med alla de projekten krävs en kompetens utöver det vanliga. Mekaniker, lackerare, plåtslagare, verktygsmakare och snickare är några av de yrkesområden som han behärskar.
Att öppna dörren in till Kent Engström garage är som att ta klivet in i en annan värld där varje bil och varje del bär på en historia.
På en bänk ligger ett par mässingsdelar som ska sättas samman till navkapslar till en Volvo 658 -35 som han är i färd med att renovera. De navkapslar som har suttit på bilen är förstörda och nya går inte att få tag i.
Vad gör man då? Jo, heter man Kent Engström så tillverkar man ett par egna även om det handlar om att ta vägen över ån att själv tillverka de pressverktyg som sedan har använts när metallen har formats och pressats.
– Det var en del pyssel med det, säger han på sitt lågmälda sätt.
Och Kent Engström hinner bara inleda rundvisningen bland sina rariteter när gamle kompisen Torgny Bramberg tittar in. De stannar upp vid en röd Simca Vedette -58 och de berättar att precis en sådan bil renoverade de tillsammans i Ängesbyn för 53 år sedan. Då var Kent Engström bara 15 år och hans kompis året äldre.
– Det var första bilen som man skruvade i och den motorn lyfte vi ur hemma i byn. Den fick nya kolvringar, nya vevlager, ramlager och sedan sotade vi och slipade ventilerna. Som en renovering var då, säger Kent Engström.
Och de fick också ihop motorn så att den fungerade. Men de hade börjat skruva i motorer flera år tidigare.
– Vi började ju med mopeder när vi var tio–elva och jag köpt min första motorcykel när jag var tolv år. Den bytte jag till mig med ett luftgevär och tio spänn, berättar Torgny Bramberg.
Sedan skrattar båda.
– Man skruvade i allt man kom över. Radioapparater, ja allt. Det var ju så man lärde sig, säger Kent Engström.
Kent Engström är ingen man av stora ord och har gör heller ingen stor sak av sina kunskaper. Han går också in med en skön inställning att ingenting är omöjligt.
– Det är en utmaning att lösa problemen. För när jag ser grejerna brukar jag tänka ”ja, det är ju någon som har kunnat tillverka det och då måste ju jag också kunna göra det”, säger han.
Och Torgny Bramberg, som i dag bor i Stockholm, är mäkta imponerad av sin barndomskamrat.
– Kent har detaljkunskap om allt, allt, allt. Han är fantastisk, säger han och gör nästan Kent Engström en smula generad.
Mitt i alla minnena slås garagedörren upp på nytt och kompisen Roland Lindskog från Luleå in.
– Men ju jävlar är anglian inne, säger han och genast är han också med i diskussionen.
Och den Simca Vedette -58, som är en helt annan bil än de kamraterna skruvade i i ungdomen, gjordes till en början av Ford. Men som ett led i Marshallplanen där USA bidrog till att hjälpa till med uppbyggnaden av ett krigshärjat Europa, byggde Ford upp en fabrik i Frankrike och efter det bytte modellen också namn.
– Den hette först Ford Vedette Versailles från början. Det är 56:an. Sedan 57:an och den här 58:an hette Simca Vedette, säger Roland Lindskog.
I dag finns där flera riktiga pärlor men det är ändå bara en liten del av alla de bilar som Kent Engström har renoverat sedan 1971 när han köpte huset i Smedsbyn. Då hade han bilverkstad och taxirörelse parallellt men i dag sedan han blev pensionär läggs alla tid och energi på att arbeta med renoveringsprojekt.
– Men det blir väl att man hjälper ungarna också. Den här ska barnbarnet ha som Epatraktor och jag har lovat att göra om den åt han, säger han och pekar mot en bil uppe på lyften.
När man står vid de gamla bilarna, nära skratten, minnena och alla de turer som det har inneburit att få ihop projekten blir det väldigt påtagligt att garagetillvaron är mer än bara själva renoverandet. Kent Engström drabbades av en hjärtattack under hösten och genomgick en hjärtoperation där samtliga kranskärl åtgärdades.
– Jag fick själv en renovering men nu mår jag bra även om jag kan känna mig lite trött. Men vet du, att komma hit på morgonen och göra eld i pannan och sedan få börja, det är livet. Jag tycker om det trots att jag har hållit på med det i hela mitt liv, säger han.
Sedan fortsätter han:
– Och det här är också kamratskap. Sedan var jag ju rejält dålig för sex år sedan när de tog bukspottkörteln och plockade bort en massa från tarmarna men jag tog mig igenom det också. Det var mycket tuffare än det här med hjärtat. Och jag kan nog säga att det här, och längtan tillbaka hit, har hållit mig igång och hjälpt mig. Det här och mina närmaste givetvis.