MGMT är genialiska

Låt är inte skrämmas bort av det smaklösa omslaget till MGMTs andra album - en syratrippande tv-spelsfigur på surfingbräda som håller på att ätas upp av en mardrömslik tsunami (eller är det en katt, va?).
Congratulations är mycket mer njutbar än så.
Den en gång så hårt hajpade Brooklyn-duon får mycket smisk för att de ligger på stora Sony numera, men vem bryr sig om indiecredd?
Med Sonic Boom (Spacemen 3) som producent skapar surferromantikerna modern psykedeliapop som lyckas vara lättillgänglig, vacker och progressiv på samma gång.
Medan somliga säkert saknar fler electrodängor med samma genomslagskraft som exempelvis Kids, rycks jag med i MGMT:s nyfunna symbios av digitalt och analogt - där flöjter, snirkliga orglar, bombastiska trummor och lätt sinnessjuka ackordvändningar bildar en säregen kontext åt de finaste sångmelodier ni har hört sedan Wayne Coyne (Flaming Lips) svävade ut i rymden för gott.
Jämfört med likasinnade, överskattade Yeasayer är detta genialiskt.