Ja, men det är väl klart att Luleåfödda (och fortfarande Lulebaserade) Malin Svedjeholms Plåstra ska ha ett eget album. Det är till och med på tiden. I och för sig borde alla bångstyriga och småbesvärliga brudar få mer plats. Överallt. Men det verkar som att det är i seriens värld man är mest mogen för dessa.
Plåstra har synts lite här och där sedan starten i Norrbottens-Kuriren 1997. Och i detta album, som släpptes i april, är en del av Plåstras liv sammanfattat på nästan 100 svartvita sidor. Vi får följa en tonårig Plåstra som tillsammans med sidekicken och bästa vännen Maja försöker överleva en vardag med skola, fester, olyckliga förälskelser och vältajmade aknepester.
Jag gillar Plåstra. Till en början ter det hela sig dock ganska lamt. Är man bortskämd med serietecknare som Liv Strömquist och Nanna Johansson – som verkar i ett helt eget universum – är det inte ett dugg konstigt, kanske snarare förväntat. Men Plåstra växer. Bildruta för bildruta. För trots att det hela är ganska enkelt och bara på ytan snuddar vid tonårsdilemman och feministiska uppvaknanden, är Plåstra befriande. Hon är inte så tuff och faller i både den ena och den andra (kvinno)fällan, med kanske är det just det som är meningen. Att vi ska se det korkade i samhället genom henne. Att hon inte är någon stenhård betraktare utan snarare en av... oss.
Missförstå mig rätt nu. Plåstra är ingen mes. Hon är bara mänsklig. Och till och med lite extra härlig. Lite på samma sätt som Lena Dunhams karaktär Hannah Horvath i tv-serien Girls. Ni vet någon som upplevs som väldigt "fel" men egentligen bara är så skön. Som i alla fall stundtals rör sig utan för boxen och som fyller en slags lucka med sin öppna slöhet och sina ilskna utbrott.
Precis som i Girls så kretsar det ändock en hel del kring killar – vilket jag antar är oundvikligt men ändå lite allmänt tröttsamt. Ibland upplever jag också serien som aningen spretig då det när som helst kan poppa upp en strip som liksom bryter av flödet, till synes ingen nytta. De riktiga gapflabben uteblir men Plåstra lockar definitivt till några småfniss. Och den största behållningen är absolut att hon skiljer sig från den snäva bild av en ung vuxen kvinna som vi allt som oftast serveras.