–I en tillvaro långt från stress där det finns tid för tankar, säger Erling Fredriksson, musiker och initiativtagare till föreställningen.
Han hade en längre tid varit nyfiken på det dans/fotoprojekt ”Lappi Balladi” som dansaren Titta Court och fotografen Jaakko Heikkilä sysslade med som bestod i att Titta bjöd på dansföreställning hemma hos folk och i samband med det fotograferade Jaakko. Ett ovanligt men uppskattat arrangemang där distansen till publiken suddas ut, enligt de båda. Och det var just det som inspirerade Erling att föreslå ett samarbete.
–Jag tycker om tanken att spela för människor där människor finns. Det här är visserligen en vanlig scenföreställning men berättelserna är hämtade ute bland vanligt folk. Erling Fredriksson är musiker, teatermusiker och kompositör som i och med detta uppdrag gör sitt sista frilansuppdrag innan han kliver på som chef för Tornedalsteatern den 10 december.
Alla tre har i sina konstnärskap en förkärlek för livet i glesbygde, bortom stress och jäkt. Jaakko Heikkilä kom i kontakt med Norrbotten när han som ung ingejör kom hit med ett forskarteam som studerade sikars sätt att simma uppströms. Han kombinerade då sitt forskaruppdrag med att fotografera för Helsingin Sanomat. Intresset för foto tog snabbt överhanden och han valde kort därefter att bli fotograf på heltid. Han har flera fotoböcker och utställningar bakom sig, varav två som skildrar livet i Tornedalen. Som fotograf ägnar han mycket tid till att umgås hemma hos de personer han fotograferar. Ofta blir det äldre människor eftersom de har mycket tid.
–Jag försöker kika in i människornas själ, säger han om sitt sätt att fotografera. Bilderna på människorna i Tornedalen och berättelser om dem är en del i föreställningen.
–Jag drogs till den humor och den atmosfär som fins i Tornedalen, säger han.
Titta Court utbildade sig till dansare i Helsingfors men kommer ursprungligen från Sodankylä. Hon kände tidigt att hon ville bo i norr och flyttade till Tornio för 20 år sedan. Här har hon skapat dans och ofta framträtt på otraditionella scener.
–Eftersom här inte fanns någon ”dansscen” att tala om fick jag skapa mina egna uppdrag och bli en danskonstnär. Många unga flyttar till storstäderna för att de tänker att bara där finns karriärmöjligheter. Det vill jag vill vara en motvikt till.
Föreställningen, som är på både svenska och finska, kommer att bjuda på en hel del humoristiska berättelser, till exempel om Pekka som bor i sitt rum som han kallar ”himlen” och har en get som röker cigaretter. Den 6 december spelas den första av tre föreställningar i Haparanda.