Operasångerskan och teaterprofilen Carina Henriksson har länge drömt om att skapa en föreställning om den religiösa rörelsen som urartade och blev en skandalomsusad sekt med inslag av sexorgier och löften om att dess följare skulle bli hämtade i en silverark till paradiset.
Henriksson har själv vuxit upp i byn Lainio och märkt hur samtalsämnet ständigt tystats ned och hur berörda fått lida i generationer efteråt. Det var i Tornedalen och Malmfälten som Korpelarörelsen startade inom laestadianrörelsen omkring början av 1930-talet av väckelsepredikanten Toivo Korpela från Finland. Carina Henriksson menar att det är viktigt att förstå sammanhanget och tidsandan som rådde.
– Det var en brytningstid i samhället med många politiska idéer i omlopp. I byarna runt Tornedalen var folk fattiga och längtade efter förändring. Predikanten Lars Levi Læstadius hade plockat bort dans, sång, musik, ja alla andra glädjeämnen förutom Gud. Allt var skuld och skam och man bad ständigt om syndernas förlåtelse. Människor fick inte njuta av samlivet, det var bara till för att avla barn, inga preventivmedel var tillåtna. Tänk då att det kommer en karismatisk ledare och säger "Jag kan lova er paradiset". Jag menar, det här kunde hänt var som helst!
I dagarna repeteras föreställningen "Poetissan från Aareavaara – paradisets barn" som har premiär i Stora salen i Acusticum under Festspelen i Piteå. I den genreöverskridande föreställningen har Henriksson har samlat en ensemble om 50 namnkunniga musiker, solister, kompositör, dirigent, koreograf, dansare och skådespelare, främst från norra Sverige.
Föreställningen tar ut svängarna och skildrar, bland annat, det erotiska, berättar fyra av de medverkande som samlats och repeterar i aulan på Piteå Musikhögskola. Något som kan kännas ovant och nytt:
– Att blanda in något erotiskt i det andliga när jag gör min rollkaraktär känns förunderligt och märkligt. Få av oss har ju upplevt något sådant. Men jag måste säga att de erotiska scenerna framställs på ett väldigt sparsmakat, delikat och fint sätt, man får mer ana, säger solisten Pia-Karin Helsing Saur.
Erik Westberg är a cappella-dirigent:
– Det är ett jätteroligt verk att dirigera. Det som är ovant för mig är att jag inte dirigerar hela tiden men ändå är del av ett större sammanhang. Här är vi ju så många och alla är lika viktiga.
– Jag kan försäkra att Erik är den viktigaste, vi följer bara honom när det gäller, säger Pia-Karin Helsing skämtsamt.
David Wahlén är dragspelare och berättar om musiken som komponerats av Fredrik Österling:
– Det är fint hur dragspelet sätter en folklig ton, som det kanske lät på mötena när det sjöngs sånger och så, men också en rent känslomässig ton. Det skiftar mellan kraftfullt och sedan smäktande vackert. Orgeln står för det himmelska, hoppet och trösten och dragspelet för det köttliga, lusten och fördärvet.
Berättarjaget "poetissan" spelas av tre olika kvinnliga skådespelare.
– Jag har velat lyfta fram kvinnorna i historien, som annars ofta är skriven "om män av män för män" säger Carina Henriksson.
Vad hoppas ni att publiken ska känna efter att ha sett den här föreställningen?
– Vi hoppas att publiken bara ska vara öppen för upplevelsen och de starka uttrycken. Det är ett kontroversiellt ämne som berör många än idag, säger Pia-Karin Helsing Saur.