Blockflöjter och dansare skapar en stark fågelkänsla

Ett mäktigt allkonstverk med en flöjtist och en dansare på scenen hade smygpremiär på Studio Acusticum i helgen.

"Flöjtist och dansare för en ordlös dialog med varandra", skriver NSD:s recensent om "The Conference of the Birds" med Kerstin Frödin och Katarina Eriksson som hade smygpremiär i Piteå på fredagskvällen.

"Flöjtist och dansare för en ordlös dialog med varandra", skriver NSD:s recensent om "The Conference of the Birds" med Kerstin Frödin och Katarina Eriksson som hade smygpremiär i Piteå på fredagskvällen.

Foto: Maria Fäldt

Scenkonst2022-01-15 14:37

SCENKONST

The Conference of the Birds

Musik: Kerstin Frödin

Dansare: Katarina Eriksson

Koreograf: Åsa Unander-Scarin

Videoscenografi: Lene Juhl

Kostymdesign: Ingibjörg Jara Sigur∂adóttir 

Fredag 14 januari kl 19

Studio Acusticum, Black Box, Piteå

”The Conference of the Birds” är en del av blockflöjtisten Kerstin Frödins doktorandprojekt att gestalta musik sceniskt. Det är också ett nordiskt samarbetsprojekt, där medverkande konstnärer inom olika discipliner haft ett nära samarbete.

Föreställningen är inspirerad av ett diktverk av den persiske 1100-talsförfattaren Farid Ud-Din Attars ”Maneq ot-teyr” – ”Fåglarnas konferens”.

I föreställningen ses Frödin använda en mängd blockflöjter i olika tonarter och vandrar mellan virtuost spel och experimentellt trakterande av instrumenten. Intrikata ljud framkallas genom att blåsa från ”fel” håll, knacka på träet och blåsa fram disharmoniska ljud, som ibland byggs ut med ett sorts elektroniskt eko.  Den andra medverkande på scenen är dansaren Katarina Eriksson som mycket konstnärligt sätt gestaltar en fågelliknande varelse.

Scenrummet består av tyger och draperier som det projiceras rörliga bilder mot. I det mytiska diktverket ska fåglarna färdas genom sju dalar, exempelvis sökandets, kärlekens och utmattningens dal. Det gestaltas genom att låta både tygerna och de två gestalterna på scenen projiceras med olika virvlande kalejdoskopliknande mönster. Dock i en dämpad färgskala, annars skulle det kanske bli för rörigt.

Det är genomgående mycket ”fågelkänsla”. I rörelsemönstret, flöjtspelets karaktär, ja i allt kan man ana vingslag, fåglars tjatter, luft, vind, storstad och mycket mer.

Flöjtist och dansare för en ordlös dialog med varandra i detta allkonstverk. Fragment av poesi hörs på olika språk, ibland inspelade röster, ibland från de medverkande. Som publik behöver jag inte förstå vartenda ord utan bara låta mig översköljas av intryck och välja själv vilka ord som ger mening för mig.

Det enda som kan kännas svårt är mitt otränade öra för nutida konstmusik, jag har ärligt talat lite svårt för just den genren. Men den som kommer med ett öppet sinne får säkert en helhetsupplevelse.

”The Conference of the Birds”- teamet har på grund av rådande restriktioner valt att skjuta den riktiga premiären på framtiden. Förhoppningen är att den då ska spelas vid fler tillfällen än de två föreställningarna i Piteå i helgen.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!