Det finns två regler. Det måste vara kulspetspennor av reklamtyp och ingen får vara den andra lik.
För ett par veckor sedan passerade Hans Nordmark i Trångfors utanför Boden 4000-pennorsstrecket, när en bekant kom förbi med ett helt gäng. I skrivande stund ligger siffran på 4032.
– Jag har så många bekanta så varje vecka får jag flera pennor. De vet att jag samlar. Jag har också en bekant som jag byter pennor med, säger han.
I garaget i en bokhylla i 13 numrerade portföljer indelade i olika fack förvarar han dem. Med lite snabb huvudräkning kommer man fram till att det borde vara ungefär 300 i varje.
– Om du visar mig en penna kan jag säga om jag har den, säger han.
Men skulle han glömma så är det bara att kolla papprena. I en pärm finns alla pennor indexerade, ordnade i bokstavsordning och uppmärkta med företagsnamn, färg och andra utseendemässiga faktorer och i vilken portfölj de finns att hitta. Datorn hjälper honom hålla räkningen, det är inte så att han sitter och räknar själv, han skriver bara upp varje ny penna han får tag på och lägger in dem i portföljerna i den ordning han får dem.
– Jag tar vad jag kommer över, bara de är olika färger så får de vara med.
Men varför samlar du på pennor?
– Om du frågar alla som samlar på något, vad svarar de då? Man börjar och så fortsätter man av bara farten. En del tycker att jag har nåt fel och jag håller ju bara med.
Hur kom det sig att du började?
– När jag städe i en kökslåda hittade jag en massa pennor. Jag tänkte att jag behåller dem och då började det.
När var det?
– Det minns jag inte, men det var väl mellan fem och tio år sedan.
Använder du dem någon gång?
– Nej!
Men han har ett gäng dubletter som hänger i prydliga rader mitt i garaget, så det finns alltid en penna nära till hands.
I Hans garage finns även 250 olika reklamkepsar, en annan sak som han samlar på.
– Det är svårare, det är därför de är så få. En del är utomlands ifrån, det är så snällt och fint att de tänkt på mig, barnen, när de varit på semester och så.
Använder du någon av dem då?
– Ingen. Eller ja, den här då (pekar på den han har på huvudet). Ibland tar jag ju någon, det beror på vad jag ska göra och vad jag har för kläder.
Här finns också en hel låda full av tennsticksaskar. Kartongen ser lämpligt nog även den ut som en jättelik tennstiskask. Favoritasken är en raritet från Skogqvists i Niemisel, där Hans Nordmark har sina rötter.
– Den här skulle jag vilka veta om någon fler har, säger han.
Han är en sådan som sparar på grejer, som Rovern hans pappa köpte ny 1954.
– Han körde bara om somrarna så den har inte ens gått 10 000 mil. Alla tankningar är bokförda. Pappa började och då var jag ju tvungen att fortsätta.
Eller som vevtelefonerna han fick tag på en gång, han har två som han kopplat ihop – en i garaget och en i köket. Hans vevar igång den ena och i köket svarar hustrun Lisbeth.
– Hej! Kan man få lig lite kaffe, kanske?
Garaget är fyllt av grejer, verktyg, maskiner och sånt som kan vara bra att ha. Allt är prydligt organiserat och ligger på sin rätta plats.
– Jag vet precis var allting finns, jag behöver inte ens tända lyset så hittar jag allt. Så länge jag kan kommer jag att ha kvar det. Jag tycker inte att man ska kasta allt. Jag kan återvinna eller göra något av det mesta.
Visst, det finns några blyertspennor här också. Men bara drygt 500 stycken.
– Men jag samlar ju inte på allt, tillägger Hans förtydligande.