Svältfödd publik bjöds på rivig scenshow

Känslan av förväntan inne i teaterhuset var lika stark som försommarsolens sken över Norra hamn. På onsdagseftermiddagen var det premiär – för första gången på länge.

Tomas Isacsson (kapellmästare), Jonas Hellman Driessen, Therése Lindberg, Kristine Gulbrandsen, Maria Pontén, Anna Wedin och Karin Paulin i "After work - alla fester vi missat".

Tomas Isacsson (kapellmästare), Jonas Hellman Driessen, Therése Lindberg, Kristine Gulbrandsen, Maria Pontén, Anna Wedin och Karin Paulin i "After work - alla fester vi missat".

Foto: Magnus Stenberg

Teater2021-06-09 21:07
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

TEATERSHOW

After work – alla fester vi missat
Medverkande: Jonas Hellman Driessen, Maria Pontén, Therése Lindberg, Karin Paulin, Kristine Gulbrandsen, Tomas Isacsson (kapellmästare)och Anna Wedin. 
Regiöga: Mats Pontén
Norrbottensteatern, Luleå
Premiär 9 juni 2021

Det började i moll. Stilla tågade ensemblen in med sänkta huvuden, spelande Chopins begravningsmarsch som blåsorkester. 

Jonas Hellman Driessen inledde med att prata om skitåret som vi har bakom oss, och att roligare än så här kanske de inte förmår. 

Hans band Trio Rio hade inte haft några spelningar. Där fanns charterresenären som blev strandsatt på hemmaplan, varulven som missade Halloween och den blivande bruden som fortfarande var klädd för möhippan som bara blev uppskjuten.

Såväl skådespelare som publik kändes, av naturliga skäl, lite ringrostiga till en början, och fick öva med en snabbversion av Hamlet. 

Första låten ”Uptown funk” med svensk text av Jonas Hellman Driessen blev publikfriande ”Från Hertsön, Porsön och Gültzau – det hörs ett Hallelule”. Responsen blev lite trevande.

Men sen drog Karin Paulin upp tempot med en härligt soulig version av ”Leave the door open”, där Jonas Hellman Driessen gick ”all in” på trummorna.

Till slut fick en uppdämd längtan brisera i en scenshow som bjöd på ett ös vi inte upplevt på länge.

Sju rutinerade skådespelare, musiker och sångare klev ut i strålkastarljuset efter en mörk tid. Vad kan gå fel? 

Det var komik och allvar, lättsmält och uppsluppet. Men det var musiknumren som nådde de högsta höjderna.

Föreställningen avslutades med ett Hjälte-medley till alla dem som har arbetat och hållit i gång samhället under pandemin, inte minst vårdpersonalen, ”när vi gnällt”. 

Det var laddat, det var stilla eufori, vemod och lättnad. Men framför allt uppstod den befriande känslan av att livet kanske är på väg tillbaka. Och utanför fortsatte kvällssolen att lysa i den ljumma sommarkvällen.