Uppsala Stadsteater och Giron Såmi Teåhter har i samarbete skapat förestÀllningen som just nu Àr pÄ Sverigeturné. Den handlar om tvÄngsförflyttningarna av samer, som Àgde rum i decennier i början av 1900-talet, och dess konsekvenser. Att jag som uppvuxen i Norrbotten först pÄ senare tid har hört talas om detta stora trauma i min geografiska nÀrhet Àr ofattbart.
Men förestÀllningen, som i stort sett följer bokens kapitel, fyller i kunskapsluckorna. De mÄnga vittnesmÄlen och mÀnniskoödena berör.
NationsgrÀnser drogs och familjer slets isÀr. Samer och deras renhjordar bÄde tvingades och lurades att snabbt flytta lÄngt hemifrÄn till andra samebyar dÀr de föstes ihop med andra samer som redan bodde dÀr. Det blir tydligt hur chanslösa samerna var mot statens överhöghet och cynism.
FörestĂ€llningen Ă€r ordrik och bakgrundsfakta radas upp â lite pĂ„ bekostnad av sjĂ€lva skĂ„despeleriet. De repliker som framförs pĂ„ samiska Ă€r textade, vilket sĂ„klart drar blicken till textraderna högt uppe i bakgrunden. Men i och med att berĂ€ttelserna Ă€r sĂ„ pass starka, kĂ€nns det Ă€ndĂ„ godtagbart.
Scenografi och scenklĂ€der Ă€r i en avskalad stil â vilket Ă€r bra, för mycket samiska attribut hade förmodligen tagit fokus frĂ„n berĂ€ttelsen.
De fyra skÄdespelarna interagerar och dansar i vissa sekvenser med rep, trÀbitar och plastdunkar som symboliserar de provisoriska och praktiska materialen nÀr en kÄta ska resas och rivas. I bakgrunden ses svartvita bilder pÄ personerna vars historia berÀttas.
Snygg Àr ocksÄ den nyskrivna musiken, av Peder Niilas TÄrnesvik, dÀr historiska inspelningar av jojkar frÄn 2014, med sin skramliga ljudkvalité, inlemmas i musiken som Àr omvÀxlande melankolisk och bultande suggestiv.
Det finns bÄde i boken och förestÀllningen en extra dimension som Àr svÄr att förklara men har att göra med den samiska traditionen, dÀr det som ligger bortom det materiella har stor betydelse.
Rollen som författarjaget â den som vill ge röst Ă„t de tvĂ„ngsförflyttade â spelad av Lene Cecilia Sparrok, talar ofta i symboler som till exempel att historien Ă€r âdet vĂ€vda skobandet, avhugget av en yxaâ. Och det Ă€r just den poetiska touchen som gör âHerrarna satte oss hitâ sĂ„ sevĂ€rd och angelĂ€gen, trots att den Ă€r aningens för textspĂ€ckad.
Elin Anna Labba Ă€r nu aktuell med romanen âFar inte till havetâ.