Paul Ol Jona Utsi, Anna-Lena Efverman, Vincent Grahl och Lene Cecilia Sparrok. (Pressbild)
Uppsala Stadsteater och Giron Sámi Teáhter har i samarbete skapat föreställningen som just nu är på Sverigeturné. Den handlar om tvångsförflyttningarna av samer, som ägde rum i decennier i början av 1900-talet, och dess konsekvenser. Att jag som uppvuxen i Norrbotten först på senare tid har hört talas om detta stora trauma i min geografiska närhet är ofattbart.
Men föreställningen, som i stort sett följer bokens kapitel, fyller i kunskapsluckorna. De många vittnesmålen och människoödena berör.
Nationsgränser drogs och familjer slets isär. Samer och deras renhjordar både tvingades och lurades att snabbt flytta långt hemifrån till andra samebyar där de föstes ihop med andra samer som redan bodde där. Det blir tydligt hur chanslösa samerna var mot statens överhöghet och cynism.
Föreställningen är ordrik och bakgrundsfakta radas upp – lite på bekostnad av själva skådespeleriet. De repliker som framförs på samiska är textade, vilket såklart drar blicken till textraderna högt uppe i bakgrunden. Men i och med att berättelserna är så pass starka, känns det ändå godtagbart.
Scenografi och scenkläder är i en avskalad stil – vilket är bra, för mycket samiska attribut hade förmodligen tagit fokus från berättelsen.
De fyra skådespelarna interagerar och dansar i vissa sekvenser med rep, träbitar och plastdunkar som symboliserar de provisoriska och praktiska materialen när en kåta ska resas och rivas. I bakgrunden ses svartvita bilder på personerna vars historia berättas.
Snygg är också den nyskrivna musiken, av Peder Niilas Tårnesvik, där historiska inspelningar av jojkar från 2014, med sin skramliga ljudkvalité, inlemmas i musiken som är omväxlande melankolisk och bultande suggestiv.
Elin Anna Labba, författare och journalist, är nu aktuell med romanen ”Far inte till havet”. (Arkivbild)
Det finns både i boken och föreställningen en extra dimension som är svår att förklara men har att göra med den samiska traditionen, där det som ligger bortom det materiella har stor betydelse.
Rollen som författarjaget – den som vill ge röst åt de tvångsförflyttade – spelad av Lene Cecilia Sparrok, talar ofta i symboler som till exempel att historien är ”det vävda skobandet, avhugget av en yxa”. Och det är just den poetiska touchen som gör ”Herrarna satte oss hit” så sevärd och angelägen, trots att den är aningens för textspäckad.
Elin Anna Labba är nu aktuell med romanen ”Far inte till havet”.