Hundratals konstnärer, både proffs och amatörer, sökte i våras anonymt till Bothniasalongen 2024. De verk som blev utvalda i hård konkurrens, kan nu ses en stor utställning på fem utställningsplatser. Att få med sina verk i en konstsalong är för många ett viktigt steg i karriären. En del menar att Bothniasalongen är norra Sveriges svar på den kända Liljevalchs vårsalong i Stockholm.
Mixen mer och mindre etablerade konstnärer från Norr- och Västerbotten ger spännande kontraster. Två jurygrupper, en i vardera län, har bedömt inlämnade verk av totalt 766 konstnärer, av dem är 180 inbjudna som utställare.
På Luleå konsthall märks slöjdaren Jögge Sundkvist och hans handtäljda träpall samt två täljda skålar, allt färgsatt med äggoljetempera. Den charmigt icke-perfekta stilen för tankarna till gamla tider då människor slöjdade de bruksföremål de behövde.
I skarp kontrast till detta hantverk finns skulpturen ”Rape juice XXL” av Alice Hedström. Ett enormt martiniglas i plast har fyllts med piller, karamellfärg med mera – en cocktail med så kallade våldtäktsdroger. Sedan har alltsammans gjutits in i epoxy. Titeln är en smula övertydlig, men tillsammans med Jennie Niledes verk ”Hidden rapes all around us”, griper det ändå tag. Båda verken synliggör kvinnors utsatthet för våldtäkt.
I konsthallen häpnar jag över hur mycket fint måleri som presenteras. Helena Adolfssons oljemålningar som med så lätta penseldrag skildrar träd och våtmarker, det är nästan så man känner att man är där!
Broderi har blivit populärt i samtidskonsten. Anna Weglin Elenius använder endast svart tråd på gamla textilier och får med sitt broderi fram ett nästan grafiskt uttryck med en humoristisk touch, som i verket ”Simma med cigg”.
Intarsian ”Judas!” av Anna Hedström väcker min nyfikenhet. På bilden av trä ses en man kyssa en annan man på kinden medan denne tittar rakt ut, på betraktaren, på mig ... Jag blir nyfiken på konstnären och upptäcker en rad andra verk, som ofta ställer brännande frågor om kön och makt.
I Jokkmokk ses verk av 13 antagna konstnärer. Illustratören och formgivaren och Marc Strömbergs stil är lekfull och inspirerad av serieteckning och graffiti. Triptyken ”Dino-cats” är akrylmålade bilder på wellpapp – kanske ett statement för den tillfälliga konsten (läs grafitti) vars värde inte mäts i pengar?
Luleåkonstnären Katt Skarin har en bakgrund inom graffiti- och muralmåleri. Här visar hon akrylmålningarna ”Porträtt av dam i längtan” och ”Paus” som hör ihop. Snusdosan, sexleksaken och tv-spelskontrollen som ligger på bordet vittnar om ett ibland ensamt singelliv.
I Jan-Anders ”Jatte” Erikssons måleri har de öde och vidsträckta landskapen i skymningsljus blivit något av ett signum. Målningen ”Strid ström” är i samma anda. Men trots hans ofta likartade motiv sker det alltid någon liten förfining som gör varje ny målning magisk.
Än finns det tid att se några av utställningarna som pågår till följande datum. På Ájtte i Jokkmokk till 24 augusti, på Gällivare Kulturmuseum till 24 augusti, på Konsthallen i Luleå till 14 augusti, på Skellefteå Konsthall c/o Nordanå utställningsrum till 1 september och på Västerbottens museum till 22 september.