Det blir ett himla hallå när Roxette ska göra comeback. Det skrivs och snackas, det stöts och blöts, det vänds och vrids. Roxette sjunger för kronprinsessparet och håller låda på scen i Halmstad och stämningen är minst sagt uppskruvad.
Det ska sägas att ur en synvinkel är ett nyinspelat album med Roxette så klart fantastiskt. Med vetskapen om den hjärntumör Marie Fredriksson drabbades av för snart tio år sedan, är ett nytt album en god nyhet rent mänskligt. Det är också just Marie som står för några av skivans moments. No one makes it on her own är till exempel en fin ballad med känslig, verklighetsbaserad text.
I övrigt är comebackalbumet liksom bara...Roxette. Klassisk Roxette visserligen, men utan punchlines. Per Gessles känsla för pop är oklanderlig, men vid det här laget borde han veta att det krävs mer än såhär. Bitvis är det så pajigt att jag vill dra en papperspåse över huvudet - som i überlökiga Big black Cadillac. Gessle är känd för sina omisskännliga melodikrokar, men bland skivans tolv spår finns alldeles för få.
Som helhet har Charm school ungefär lika mycket charm som mellanmjölk, och är man en av Sveriges främsta hitmakare är det inte good enough.