Miss Li. Kvinnan som släppte tre skivor på ett år och som sedan bara fortsatt att köra på med sin kabaré-blues-jazz-pop i ständig umpa-umpa-galopptakt. Som iklädd tjusiga vintageklänningar och fjädrar i håret hamrat så hårt på pianot att man undrat om det låg en skatt därunder om man bara tog sig genom tangenterna först. Jag trodde att Miss Li skulle sitta fast där bakom sitt karnevalsklaviatur för alltid. Jag hade fel.
För på sitt femte album har Miss Li ändrat uttryck. Till en början känns det som en totalvändning. För Miss Lis nya värld är mörk och grådunkel. Gitarrer och bas står i centrum i stället för piano och blås. Det färgglada cirkustältet som tidigare omringat Miss Li kan nu endast skymtas i horisonten.
Devil’s taken her man är snygg lågmäld disco,
I can’t get you off my mind är Bond-mystisk och flera spår luktar svagt av Mando Diao-rock.
Men efter ett par lyssningar lyser faktiskt även ”gamla galna” Miss Li igenom som i You could have it (so much better without me) och Arrested.
Man kan inte låta bli att gilla Miss Li för hennes musikaliska mod, även om skivan tyvärr aldrig riktigt bränner till. Men Miss Li har ändå lyckats tända min nyfikenhet inför framtiden. Det hade jag inte trott när jag tryckte på play och Beats and bruises rullade igång.