SINGER/SONGWRITER
TOMAS ANDERSSON WIJ
"Mörkrets hastighet"
(Razzia Records)
Betyg: 3
Det finns väl egentligen bara en bra sak med jobbiga uppbrott och separationer – de resulterar ofta i starka skivor. "Mörkrets hastighet" är en skilsmässoskiva, det kan inte undgå någon som lyssnar, och Tomas Andersson Wij berör som sällan tidigare.
"Födelsedag", "Sångerna" och "Långsamma dagar i Stockholm" bjuder alla på träffande vardagsrealism som dessutom förvaltas väl rent musikaliskt – Andersson Wij har ju alltid varit en duktig låtskrivare.
Samtidigt är det svårt att inte jämföra med genrens mästare och då står sig "Mörkrets hastighet" relativt slätt. För någon som verkligen vill grotta ner sig i kärlekselände är det fortfarande betydligt mer effektivt att lyssna på Perssons Pack-nummer som "Stenad i Stockholm" och "Bröllopsdag".
Linus Brännström/TT
POP
ELLA HENDERSON
"Chapter one"
(Sony)
Betyg: 3
Någonstans mittemellan Tori Amos pianoballader och Kelly Clarksons välpolerade pop. Där har vi soundet på brittiska talangjaktsfyndet Ella Hendersons efterlängtade debutalbum.
Ella Henderson har, tjatiga men oundvikliga Adele-jämförelser till trots, en egen, alldeles unik röst. En röst som i slutet på nästan varje fras dansar iväg i en väldigt speciell liten knorr. Det är svårt att förklara, som en sjungen utandning, men det är läckert.
Chapter one skulle kunna vara hur bra som helst. Men det är en skiva som kämpar lite för mycket. Många av låtarna känns noggrant uppbyggda för att beröra lyssnaren, och just därför gör de inte riktigt det. Det är en stark debut, men till uppföljaren hoppas jag att sångerskan och låtskrivaren vågar låta känslorna komma på ett mindre mallat sätt.
Therese Lindström/TT
POP
KLEERUP
"As if we never won"
(Warner Music)
Betyg. 4
Kleerup är så pass rastlös och kreativ att han ständigt växlar mellan genrer och konstellationer – grupper, solo eller varför inte en opera? Med det här minialbumet är han tillbaka där han är som bäst, framför datorerna och syntarna och med ypperliga sångare som medskapare.
Kleerup älskar ju Vangelis och 80-talets syntpop och han verkar minst lika förtjust i vinjettmelodier från det årtiondets alla deckare, som typ Magnum och Miami Vice. Det finns något väldigt omedelbart med hans låtkonstruktioner som påminner om de klassiska tv-melodierna från förr, hur konstigt det än kan låta.
Men han får som sagt rejält med draghjälp av några av Nordens bästa sångerskor. Susanne Sundfør sjunger på singeln, Jenny Wilson briljerar, men allra bäst är Malin Dahlström från Nike & The Dove i Rock u. Plattans bästa låt. Kleerup är verkligen tillbaka.
Mikael Forsell/TT
pop
JESSIE J
"Sweet talker"
(Lava/Republic Records/Universal)
Betyg: 2
När Jessie J kom fram för några år sedan var hon intressant eftersom hon gjorde pop som var influerad av den moderna brittiska dansmusiken. Men med åren har det där intressanta slipats bort och nu när stor USA-lansering väntar är det verkligen friktionsfritt.
Kvar är en slags utmattande akrobatpop där Jessie J briljerar med röstövningar som får Mariah Careys wailande att framstå som lågmälda. Skivan är splittrad, med en massa olika låtskrivare och producenter och en rad olika genrer. Allt åt alla när olika publikgrupper ska matas med hits. Ändå är det liksom förr som bäst när Jessie J drar mer åt soul- och danshållet.
Annars är det ganska ganska ointressant.
Mikael Forsell/TT
FOLKMUSIK
SOFIA KARLSSON
"Regnet faller utan oss"
(Universal Music)
Betyg: 4
Sofia Karlsson är en av de mest spännande svenska artister som kommit fram de senaste tio åren, men det här är den första skivan på fem år. Hon har varit smart nog att ta Andreas Mattsson i handen inför den här comebacken och tillsammans med honom format ett nytt kapitel i sitt artisteri.
Den forne Popsicle-mannen är en idealisk samarbetspartner här.
Sofia Karlssons distinkta folkmusikton har därmed fått en följsam mild rockkostym att vila i och det har nog vidgat hennes vyer något för influenserna går också att finna utomlands ifrån. Men grunden är och förblir den svenska folkmusiktraditionen och jag har svårt att lista någon som är bättre att sprida den till en ny publik.
Det är dags att Sofia Karlsson får skaka av sig imagen av att vara hon som "bara" tolkar Dan Andersson. Det här är ett styrkebesked av en artist som kan stå på egna ben.
Mikael Forsell/TT