JAZZ/POP
EDDA MAGNASON
"Woman travels alone"
(Warner Music)
Betyg: 3
Bästa låt: "Game of gain"
Jo, Edda Magnason hade en lovande egen karriär när hon plötsligt blev Monica Zetterlund med svenska folket. Så nu något år senare startar hon om och hon åker verkligen inte snålskjuts på sin filmroll
För hon hade kunnat göra det så lätt för sig och bara spela in Monica Z-jazz.
I stället är det här ett mycket mer komplicerat, men också mer lekfullt album. Edda Magnason bryr sig inte så mycket om genrebeteckningar. Grunden är förstår jazz, men det är också mycket pop och en hel del folk folkmusik och visa.
Man kan riktigt höra hur Edda vill kasta av sig Monica Z-manteln och hitta tillbaka till sitt eget uttryck som hon vill visa upp. Det är riktigt begåvat.
Mikael Forsell/TT
mikael.forsell@tt.se
ROCK
AC/DC
"Rock or bust"
(Sony Music)
Betyg: 3
Bästa låt: "Rock or bust"
Man ska förstås inte planera att anlita yrkesmördare för att röja människor ur vägen. Men trots allt blev man ju lite glad när AC/DC-trummisen Phil Rudd i början av november greps misstänkt för just det (anklagelserna avskrevs senare men han är fortfarande misstänkt för olaga hot och knarkbrott).
Ett visst mått av laglöshet har alltid varit en viktig ingrediens i bra musik. När dagens popstjärnor på allvar lägger tid på att artigt interagera med fansen via sociala medier känns det tryggt att det i alla fall finns kvar några miljonsäljande musiker som ger fingret åt allt. Herregud, Rudd dök ju knappt upp på inspelningarna av den här skivan och han struntade sedan i såväl videoinspelningar som fotograferingar.
Även innan Rudd-stormen blåste upp var det här ett speciellt album för AC/DC. Det är bandets första platta utan Malcolm Young, världens bästa kompgitarrist, som tvingades pensionera sig tidigare i år på grund av sjukdom.
Hur låter det då? Ja, precis som förväntat - riktiga rockband levererar alltid. Vi får ett par tuffa riff och några ännu tuffare låttitlar ("Got some rock & roll thunder", "Baptism by fire"). "Rock or bust" är ingen omistlig skiva men den är inte heller ovärdig på något sätt.
Linus Brännström/TT
linus.brannstrom@tt.se
DANS/POP
DAVID GUETTA
"Listen"
(Parlophone/Warrner Music)
Betyg: 3
Bästa låt: "Goodbye friend"
Skivan heter "lyssna", så jag antar att David Guetta har större ambitioner än att få folk att "bara" dansa. Och visst är det ont om rena houselåtar på den här skivan. Likt hans svenske rival Avicii verkar fransmannen Guetta vilja gå mer åt det rena pophållet på den här skivan.
Man kan sakna de stora houseexplosionerna, men han är förstås ingen dålig popproducent heller. Några av låtarna här, som de med hans amerikanska sångfynd Sam Martin, är riktigt starka. Liksom titelspåret där John Legend sjunger och "Goodbye friend" med The Script.
Samtidigt blir man lite konfunderad när det plötsligt dyker upp pianoballader och midtempolåtar. Det duger inte på housefestivalerna.
Mikael Forsell/TT
mikael.forsell@tt.se
POP
LITTLE JINDER
"Little Jinder"
(Telegram/Warner")
Betyg: 4
Bästa låt: "Random folk"
Alla generationer behöver ett soundtrack. De som är 25-30-nånting i dag har flera i den urbana svenska pop som kommit från Lorentz och Sakarias, Veronica Maggio och Oskar Linnros de senaste åren. Och Little Jinder tar med sitt andra album en självklar plats i den skaran. Hennes elektroniska pop lyckats vara sval och ändå beröra, framförallt genom texterna som är hennes största tillgång, men också genom övergången från engelska till svenska från förra skivan.
"Little Jinder" är ett tidsdokument där det brustna hjärtat har krängt på sig en elektronisk popkostym skräddad helt enligt 2014 års snitt. Little Jinder lyckas vara en melankolisk skildrare av festen, kärleken och känslan av att allt känns möjligt och samtidigt alldeles fel.
Hon är också ett tydligt barn av Stockholm, vilket märks i bland annat utmärkta singeln "Vita Bergens klockor", men inte mindre universell för det. För den som påstår att den aldrig fått sitt hjärta krossat ljuger.
Sara Haldert/TT
sara.haldert@tt.se