NY BOK
Heide Krönlein
Besatt. Besessen
Att bli förälskad är att likna vid ett narkotikarus. Bara logiskt, då, att en förälskad människa blir beroende, eller besatt.
Heide Krönlein beskriver denna besatthet som en upplevelse för alla sinnen – främst känseln, smaken och synen, för i förälskelsen koncentreras onekligen det mest väsentliga i allt berikande umgänge, att se en annan människa.
”den dagen när mitt seende tränger genom dina porer/ska jag smeka vartenda blodkärl/för att äntligen känna hela din skälvande kropp/som om den vore min”, liksom ”mina fingertoppar smeker över dina ögonlock/och ditt seende finns i mina händer/du är allt mera nära så nära/att vi smälter in i varandra.”
Det är innerlig och intim poesi om kärleken till en kvinna, om läppar, fingertoppar, smekningar, växande bröstvårtor, kittlande vällust och en längtan att vara i varandra.
”Nu är du/i varje andetag/och jag/en snart exploderande galax.”
Bland raderna om det första saliga tillståndet ryms också en latinsk:
”Ogni mia fibra, è posseduta dall'amor” – ”Varje fiber i min kropp är besatt av kärlek.”
Sedan Efteråt … när samhörigheten söndrats, närheten upphört och allt hisnande bara känns som en förångad hägring, men känslorna ändå vägrar ge vika och blir kvar som besatthet inför en icke svarande.
”Om du inte lämnar mig ifred/måste jag riva mitt hjärta i stycken/och spika upp bitarna på husets murknande uteväggar/för att kråkorna ska hacka sönder det som finns kvar/bara för att mata sina ungar/som kommer att bära min olycka/i sina vingar för all framtid.”
Hon söker då sin tillflykt till grönskan i sin trädgård och ber om det hon aldrig tidigare förmått, att Gud ska befria henne från kärleken.
I trädgården och den fria naturen, bland insekter och växter, försöker hon finna den övergivnas frid, men det är svårt ”för jag hittar bara ditt ansikte förvandlat till sten/eller har det alltid varit en sten/som var ditt ansikte din kropp”.
Det är en rörande och sorglig bikt om kärlek, passion och bottenlös förtvivlan, som det också står på omslaget.
På en del ställen finns inlagt meningar och stycken på tyska, författarens modersmål.
Allt är varvat med hennes egna fotografier. I första delen av insekter, konstverk och sensuella blommor i närbild, i andra delen stenar, ben och melankoliska landskap.
Ett personligt, poetiskt och vackert verk, som utstrålar både mod och vemod.