Recensenten "Ibland saknas en förläggare"

Den som skriver en bok bör ha något att berätta. Det gäller inte minst den som ger sig på ett romanbygge. Förr var det inte lätt att få en roman utgiven.

Bokens omslag

Bokens omslag

Foto: Solentro

Litteratur2024-04-21 10:01
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det gällde att övertyga en kräsen bokförläggare vars ekonomiska verklighet krävde att de utgivna böckerna nådde och övertygade köpare. Sedan fanns där också ambitiösa bokredaktörer.

Marita Larsson från Luleå har skrivit en tjock roman om flykten till Europa, om människor hon mött under egna resor till Marocko och Kanarieöarna. Där finns bland annat ett möte mellan svenskan Elisa från Luleå och Aicha från Senegal.

Någon sammanhållen berättelse med en början och ett slut blir det inte, snarare en rad nedslag på olika platser, vid olika tidpunkter och med många människor som passerar utan att de kommer nära läsaren. Romanbygget med ibland mycket korta kapitel breder ut sig över hela 307 sidor. Det blev alldeles för många och författaren fick själv fick betala kalaset och ”förlaget” Solentro riskerade inget.