En liten rysk stridsvagn dök en dag upp vid järnaffären i Töre, skänkt av finnarna till den svenska armén. Den blev sedan mål för svensk eldgivning.
Bokens undertitel är en fråga, ”Deltog Sverige i andra världskriget?” Svaret får läsaren vänta på till sista kapitlet och det är inte glasklart. Gyllenhaal vill lägga till ordet ”formellt” i uttryck som ”Sverige var inte med i andra världskriget” och ”Landet var inte på någon sida i kriget”. Sveriges syn på neutralitetens gränser var flexibel till skillnad från Schweiz som följde neutraliteten absolut.
Så vi fick leva med tyska permittenttåg, division Engelbrechts tågresa genom Sverige, amerikanska och brittiska hemliga motståndsbaser i fjällen och flyglandsättning av så kallade polistrupper som kom i amerikanska transportflygplan från Luleå. Vi hade plats för allt.
Nu är detta bara bokens avslutning. I övrigt handlar den om spåren efter kriget och de visar sig svårt att nu finna sådana efterlämningar. När det begav sig dök en Stalin-stridsvagn upp i Töre, erövrad av finnarna och skänkt till svenska armén. Det är lite oklart varför den hamnade utanför järnaffären i Töre, men sannolikt hade den kommit till användning i en militärövning som symbol för ryssen. Senare sköts den sönder i Boden, så det finns bara bilder efter den.
På kyrkogården i Öjebyn finns Dagny Larssons grav. Hon stupade som 17-årig frivillig flygspanare.
Samerna deltog i motståndet mot tyskarnas ockupation av Norge. Deras kunskaper om hur man överlever i svåra vinterförhållanden hyllades av amerikanska militären. Till vänster Göte Ek i amerikansk pälsmössa och till höger Lasse Sarri i svensk uniform.
En grupp sjuksköterskor har stigit av tåget och kommer senare att stiga på ett amerikanskt Dakota-flygplan på Kallax för färd till Bodö i Norge.
En amerikansk fallskärm syddes om till en brudklänning, som fortfarande finns kvar i Jämtland.
På kyrkogården i Öjebyn finns 17-åriga Dagny Elisabet Larssons grav. Hon kom från Skuthamn och är ett av de 782 svenska dödsoffren från kriget, en frivillig spanare efter fientligt flyg och placerad på ett luftbevakningstorn. Ett våldsamt oväder välte tornet och dödade henne. Hon fick en militär begravning i Öjebyns kyrka som var fylld till sista plats.
I Vassijaure finns kulhål kvar efter det tyska flygangreppet som kostade en annan piteåbo livet, Sven Sjöberg. Han skulle hämta post på stationen när han träffades av eldgivning från en tysk flygbåt av typen Dornier. Det ledde senare till svarseld från svenskt luftvärn mot nya kränkande tyska flygplan och ledde till nedskjutningar.
Spår efter samernas motståndsaktiviteter under kriget är svåra att finna. Lars Gyllenhaal konstaterar att fler samer var involverade i andra världskriget är vad som framgår av hittills framställda översiktliga verk. Han efterlyser efterföljare till ViviAnn Labbas bok ”Samers minnen från andra världskriget” och som hon skrev 2022.
Spåren efter andra världskriget är tydligare i våra grannländer. I Norge finns de efter de svenska sjuksköterskor som vid krigsslutet transporterades från Luleå i amerikanska Dakota-flygplan. De svenska sköterskorna fick överta sjukhus och vårda bland annat ryska krigsfångar. Toft-sjukhuset i Bodö är ett renoverat minne.
Lars Gyllenhaal har haft en grannlaga uppgift när han letat efter dessa krigsspår. De flesta har suddats ut av de många åren, men i efterlevandes fotoalbum finns bilderna av hur det en gång var. Han har själv besökt många av minnesplatserna och bland dessa spökstaden Kuusiluoto, nära Torneå. Den utplånades av tyskarna 1944, men har lämnats orörd som en påminnelse om vad ett krig innebär.
Lars Gyllenhaal fortsätter att skriva om andra världskriget, nu om spåren efter det.