NY BOK
Peo Rask
Mera Berlin – Reportage, berättelser och tips om udda platser
Black Island Books
När jag nu anno 2020 läser "Mera Berlin" av Peo Rask, en uppföljare till "Ett annat Berlin" (2017), försöker jag erinra mig vad vi såg, vilka ställen vi besökte och så vidare, under resan 2005. Vi ville inte besöka Berlin som mainstream-turister, ändå återkopplar minnet till sådana ställen, med några undantag. När jag läser "Mera Berlin" får jag lust att besöka staden igen, och med Rasks bok på fickan.
"Berlin har blivit en dröm för utländska fastighetsklippare. Det billiga och hippa Berlin är till stora delar historia", är inledande rader på bokens baksida. Och just bostäder, byggande och frågan vem tillhör staden, är en röd tråd genom "Mera Berlin". Gentrifiering handlar det om och "betecknar social statushöjning av en fastighet eller ett område och leder till bortträngning av svaga inkomstgrupper och deras möjlighet att bo kvar". Här handlar det om Berlin, en stad med cirka 20 000 hemlösa, men utvecklingen verkar vara mer eller mindre universell.
Att frågan är tidlös illustreras genom ett citat av Friedrich Engels i texten "I bostadsfrågan" från 1872, som de facto beskriver en gentrifiering som drabbade den växande arbetarklassen.
De rätt korta texterna runt de många olika kapitlen i boken illustreras ofta av expressiva foton för att stärka texten. Fast ibland hade jag gärna haft lite mer text för att förstå det viktiga att just fokusera på den byggnaden, eller den personen.
"Mera Berlin" är en sorts smörgåsbord där inte de pråliga och för ögat kanske först uppmärksammade rätterna har de mest spännande smakerna, om liknelsen tillåts. Men staden har en så rik och dramatisk historia att det inte saknas områden för nästan något intresse.
"När Bono inte dök upp", "Som en Zeppelinare", "Bokbål och bokstölder" och "Obegripligt byggda kyrkor" är några av de många kapitlen i "Mera Berlin". En bok som inte känns som en slutförklaring till en älskad, men ändå bär sorgkant över vad som sker eller tillåts ske. Även om motståndsfickor finns, och historien aldrig är färdigskriven.
Och i slutkapitlet "Ausgang" ställs den uppfordrande frågan till presumtiva Berlin-resenärer visavi utarmning av städers egenhet och tilltagande konformism: "Var det vad vi ville?"