NY BOK
Sebastian Barry
Dagar utan slut
Översättning: Erik Andersson
Norstedts
Rikedomen på realistiska detaljer gör ändå att berättelsen känns rätt sannfärdig.
John och Thomas är soldater i amerikanska armén och oskiljaktiga vänner. De råkar ut för ständiga umbäranden och strapatser. Det ”förlovade landet är… en rätt grå historia”, summerar Thomas, romanens språkrör. Men det är svårt att skapa något ur intet, lägger han till, ”det kan till och med Gud vittna om”.
Ditkallade av nybyggare i ett litet samhälle dödar armén de indianer som lever i grannskapet. Man tar också livet av deras kvinnor och barn, ett av många folkmord som beskrivs blott alltför utförligt.
Språket är alltså drastiskt och målande. En mans ansikte såg ut ”som om han hade bitit av alltför många tändhattar i sin dag”. Den barska och skrovliga berättarrösten får det förflutna att lukta tobaksfläta och dålig whiskey. Stilen passar uppenbarligen också översättaren, den virtuose Erik Andersson, som fot i stövel.
Rider gör man nämligen ständigt i den här romanen. Till slut är det som om de hästburna har ”en liten depå med benmjöl i baken”. Läsaren får en likartad känsla, vi gungar med på eviga rundturer i det dramatiska landskapet. Regnen är våldsamma och spolar med sig allt, ”buskar och björnar och hjortar” och hundratals soldater. Vintrarna är svinkalla. Den som ”sket fick snart en liten brun istapp i baken”.
Det är epik i cowboyhatt men också lyrik av mycket skruvat slag.
Efter några år tar de två avsked från armén och hamnar då i en sorts teatervärld där de spelar upp scener på en krog inför traktens gruvarbetare. Thomas klär ut sig till kvinna och John spelar älskare. De gör dundersuccé. Men varietén speglar också deras egen relation. Dagar utan slut är nämligen också en kärleksroman om än under vildsinta former.
När inbördeskriget bryter ut har de två lämnat teaterlivet och deltar på unionens sida. De interneras efter ett nederlag och lider svår nöd innan de utväxlas, vid det laget svårt undernärda, och fraktas norrut.
De drar sedan söderut till en gammal vän som odlar tobak i Tennessee. De hamnar åter i armén, i nya indiankrig och folkmord.
Egentligen är det väl en äventyrsbok för vuxna, mer våldsam, mer sinnlig och mer sanslös än gamla tiders ungdomsromaner. Men precis som i sådana böcker förblir hjältarna osårbara. Träffas någon av en kula i veka livet så räddas man förstås av ett i kläderna insytt guldmynt.