New Found Land känns utstuderade

New Found Lands nya skiva The Bell är en veritabel kakofoni av influenser. Blippande syntar, folkig pop och blåögd r’n’b samsas glatt bakom Anna Roxenholts illustra wailande.

Det kan tyckas rörigt men det främsta problemet är inte att de musikaliska influenserna spretar åt alla håll utan helt enkelt att musiken efterlämnar en känsla av, ja... ingenting. Även fast orkestern har snickrat ihop en handfull habila poplåtar är låtmaterialet alltför tunt och utstuderat för att lämna bestående intryck.

Anna Roxenholt med band skulle må bra av en mer anspråkslös ljudbild och i stället försöka framhäva Roxenholts röst och texter. Höjdpunkter är den finstämda balladen Stay with me och den svenskspråkiga bagatellen Jag tar smällen där sångerskans begåvade stämma tillåts träda fram utan störande syntslingor och blås.