Bolaget har minst sagt gjort en raketkarriär sedan 2019 när de började göra musik "på kul" på en förfest. Kompisgruppen från Dalarna har blivit kända för sina trallvänliga festlåtar där de sjunger om missöden i fyllan med alkoholen som en genomgående röd tråd.
De är en del av en musikkultur som generation Z och Tiktok-vågen göder. Det ska vara lättillgängliga texter, fastna direkt och gärna innehålla party i både text och dunk. Bolaget kvalar in på alla och är tveklöst en av de absolut bästa på det.
Södra hamnplan som fylls med närmare 7000 betalande åskådare inför gruppens ankomst blir ett snabbt kvitto på det.
Spyan i publikhavet innan de ens gått på ramar in, om än lite olustigt, spelningens målgrupp och karaktär. Om ungdomsfylla för ungdomsfulla.
Gruppen gör en storartad entré med eld och deras största låt. Hitsen avlöser varandra samtidigt som killarna springer fram och tillbaka och upp ner från diket.
Publiken älskar vad de ser, kan alla låtar och sjunger engagerat med. Det är en tryckvåg av Bolaget fans och publiken tar eventuellt hem priset som sommaren i länets mest dedikerade.
I genombrottslåten "Fem komma tvåan" kommer Adam Bergståles (som står för det mesta av sången) röst fram och avslöjar ett intressant id. I samma låt drar Gustav Jörgensen fram en gitarr och bjuder på ett kort stycke av liveinstrument. Segment som ger någon form av djup till den annars rätt ointressanta musikaliska upplevelsen.
Något som fort blir glömt med textraderna "jag och Åke sjunger karaoke" i låten 'Jag & Åke' och "du luktar som en gammal man" i 'Nykter' som är så dåliga att det blir löjligt. Men det är också i det löjliga de är hemma och ska vara.
Med låtarna 'Kan inte gå' och 'Ikväll igen' som toppat listorna som mest spelade två år i rad, är det svårt vara alltför kritisk till texternas banalitet. Uppenbarligen skriver de musik som vi vill lyssna på. Och publiken i Södra hamn kan inte få nog.
Jag försöker i skrivande stund landa i om det finns något uppfriskande med fyra, rätt ocoola, småstadskillar som gör sin grej. Eller om det angränsar till sunkigt med snart 30-åriga män som har berusning som tema i sitt skapande.
Oavsett ställning till ovanstående, förvandlar Bolaget Södra hamn till en enda stor festival.
Oliver Norqvist är onekligen den outtalade frontmannen i gruppen. Han är en duracellkanin som trots sitt frenetiska hoppande och studsande som enda koreografi, ändå lyckas skapa en energi att hylla.
Avsaknaden av annat kompenserar bandet med pyroteknik i mängder, massiva gummibollar som kastas ut i publikhavet, Luleå-hockeytröjor som scenkläder, publik upp på scen och en avslutande fyrverkerishow värd namnet.
Det är svårt att inte dras med.
Samma känsla som SVT-dokumentären om bandet förmedlar, får man denna fredagskväll i Södra hamn.
Det finns ingen, varken dold eller synlig, längtan efter creddighet och att tillhöra ett kulturellt finrum. Hockeykillarna från Falun är befriande okonstlade i sitt musicerande med tonsatta fyllor. Det är vad det är och bandet fattar det med. Och precis som låtinnehållet vittnar om en del fest, vet de hur man drar igång en och det är allt annat än tråkigt.