Sunnas storverk skildrar ett halvt sekels konflikt

I ett halvt sekel har konstnären Anders Sunnas familj ansett sig utsatt för övergrepp från myndigheter och samebyar. Den långvariga konflikten gav uppslag till det monumentalverk som han skapade för Venedigbiennalen.

Anders Sunna var en av tre samiska konstnärer som ställde ut i den nordiska paviljongen vid Venedigbiennalen 2022, en av världens mest uppmärksamma konstutställningar.

Anders Sunna var en av tre samiska konstnärer som ställde ut i den nordiska paviljongen vid Venedigbiennalen 2022, en av världens mest uppmärksamma konstutställningar.

Foto: Hans Olov Ohlson/montage

Konst2022-12-15 19:52
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Han berättade historien när han på torsdagen talade i serien ”Moskito Art Talk” i Kulturens hus i Luleå.

Hans stora konstverk fanns att beskåda i den Nordiska paviljongen, vid årets biennal förvandlad till en helt samisk paviljong. Förutom Sunna medverkade där Máret Ánne Sara från Norge och Pauliina Feodoroff från Finland.

De reaktioner som Sunna fick från besökarna var positiva:

– Jag ”hörde på byn” att de pratade om min målning, att den var bra och att det var därför man gick till den samiska paviljongen, säger han.

Det 20 meter långa verket har titeln ”Illegal Spirits of Sápmi”, ungefär ”De olagliga andarna i Sápmi”. Det består av fem delar som var och en ägnas ett decennium, från 1970-talet till i dag. Varje del beskriver de orättvisor och övergrepp som familjen Sunna i 50 år har kämpat mot.

– Jag har fått sålla, men försökt få in så mycket som möjligt i ett slags dokumentär helhet. Jag har försökt skapa en känsla, som är viktig för mig som konstnär, men som också är viktig för betraktarna, så att de kan ta det till sig, menar han. 

Återkommande inslag i motiven är poliser, myndighetspersoner i nazistliknande uniformer, länsstyrelsens emblem, renstängsel, lagböcker och rättssalar

– De flesta rättegångarna började kring 1990 och sedan blev det väl 30-40 stycken. Även vi barn var med. Rättssalen blev nästan ett andra vardagsrum för oss, minns han.

Egentligen ingick ett sjätte verk också, men av det återstod bara aska och sotiga träbitar på biennalen. Han hade bränt tavlan på hemmaplan.

– I Venedig fick man inte elda.

Till sin hjälp i produktionen av konstverket hade han hela familjen – föräldrar, syskon och barn. Mycket skulle förberedas och snickras ihop för att kunna forslas till Venedig.

Förutom målningen ingick också ”bakaved”, som inte fick täckas. Det hade ändå skett under transporten och därför nästan börjat mögla. 

– Vi fick förslaget att dränka allt i klor, men vi sa ”Absolut inte!” Då skulle det ha luktat som ett badhus.

Dessutom ingick pärmar med kopior av de papper som blivit resultatet av familjens alla rättstvister – totalt 22 000 dokument.

– Det blev ganska mycket kopierande. Mamma gjorde det mesta, säger han.

Venedigbiennalen är en av världens mest uppmärksammade utställningar och slog i år publikrekord med 800 000 sålda biljetter.