Trots de störiga myggorna och knotten kallade Sarah Dawn Finer kvällen för "orimligt vacker".
"Jag älskar utomhuskonserter", säger Sarah Dawn Finer sarkastiskt efter att ha svalt ett kryp i andra versen av öppningslåten "I remember love". Det här skulle dock bara vara början på sångerskans ändlösa kamp mot alla flygande insekter som skulle störa henne kvällen ut. "Det är ju alltid bra att vara rädd för att öppna munnen när man ska sjunga", säger hon.
Med sig på scen har Dawn Finer pianisten Jonas Gröning samt gitarristen Micke Blomqvist som gör ett fantastiskt jobb med att skapa den perfekta ljudbilden för kvällen. Flera av låtarna har ett svängigt r'n'b klingande groove som ger den vanligtvis mer lågmälda musiken en injektion av liv och spänning. "Såna som jag" och "Vasastan" är två fina exempel på det.
Sarah Dawn Finer når fram till publiken på ett sätt som få andra artister kan.
Sarah Dawn Finer proklamerar för publiken, i ett halvdant försök att kontrastera storstadsromantiken i många av hennes låtar, att hon alltid haft en kärlek för Norrland. Men likväl handlar efterföljande låt om Stockholm. Men den skulle i och för sig visa sig vara väldigt bra också.
I "Stockholm om natten" är groovet starkt, Dawn Finers sång starkare och påhittigheten starkast. I brist på något riktigt blåsinstrument på scen får sångerskan själv axla den rollen. Med både händer och röst gör hon en inte bara rolig utan även genuint skicklig imitation av ett trumpetsolo. Kvällens solklara höjdpunkt.
En solbländad Sarah Dawn Finer gör ett imponerande trumpetsolo med rösten.
Men på det stora hela så spelar musiken faktiskt bara en biroll denna söndagskväll. Dawn Finer hade inte känts malplacerad på en stand up klubb. Hon skämtar om allt från uppväxten till vardagslivet som småbarnsförälder. Det är ofta både roligt och vackert. Hon låter alltid klok, men aldrig pretentiös.
Publiken bjöd artisten på ett par stående ovationer vid konsertens slut.
Rent musikaliskt är kvällen inte överdrivet minnesvärd. Det mesta är ganska bra, ibland är det bättre och ibland sämre. De flesta i publiken fick nog mer eller mindre exakt den musikaliska upplevelse de förväntade sig; mysigt, lagom högljutt och ganska bra.
Recension
Sarah Dawn Finer
Hägnan, söndag 18.00
Längd: Ungefär 90 minuter.
Publik: Några hundratals, de flesta i medelålder och uppåt.
Bäst: Sarah Dawn Finers humor.
Sämst: De lite mer melankoliska balladerna blir tonmässigt en krock med allt annat under kvällen.
Betyg: 3