Samspelta dansare i trollbindande föreställning

Relationer mellan människor och hur föränderligt själva livet är, det är grundtemat i dansföreställningen "Shapes".

"Den är i sig en skönhet för ögat", skriver NSD:s recensent om dansföreställningen "Shapes" i Kulturens hus.

"Den är i sig en skönhet för ögat", skriver NSD:s recensent om dansföreställningen "Shapes" i Kulturens hus.

Foto: Pressbild

Dans2021-11-23 08:47
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

DANS

Shapes

Memory Wax och Danza Teatro Retazos

Dansare: Alina Ramirez Moro, Ernesto Leon Leyva, Katy Arias Rodriguez, Sheila San Martin Morejon, Danys Birian Barreras Gonzales, Arian Gonzales Fuentes.

Koreografi: Miguel Azcue

Musik: Nils Frahm, René Aubry, Johannes Burström, Kronoskvartetten med flera

Dramaturg: Isabel Bustos

Kulturens hus, 22 november kl 19

"Shapes" är en samproduktion mellan två danskompanier: svenska Memory Wax och kubanska Danza Teatro Retazos.

Dansarna vi ser på scenen är en enormt tajt och samspelt trupp av kubanska dansare som bjuder på en trollbindande föreställning, fulladdad med fysisk energi. 

Scenkläderna går i grått och svart, delvis rutigt randigt och prickigt och i en könsneutral stil, som för att signalera att vi i första hand är människor. Musiken och uttrycket i dansen skiftar i stämning, från det spröda finstämda till det hårda explosiva.

Föreställningen skildrar hur vi som människor slits mellan att vilja vara fria individer och en del av kollektivet. Ibland vill vi slita oss loss och vara fria. Men blir vi istället utfrysta från kollektivet vill vi vara del av det.

Som människor är vi sammanlänkade till varandra – det den ena gör påverkar den andra. I koreografin gestaltas detta till exempel genom osynliga/imaginära trådar. Så när en drar i den följer en eller flera efter. Eller att en osynlig boll kastas mot gruppen och flera tappar balansen. Det finns med andra ord tydliga inslag av pantomim – men så snyggt utförda att det aldrig blir banalt eller övertydligt. Tvärtom kan det vara skönt med lite tydlighet och att få känna igen sig, kanske le igenkännande.

Samtidigt kan du bara njuta av föreställningen, precis som den är utan att tolka, för den är i sig en skönhet för ögat.

Det skånebaserade danskompaniet Memory Wax har ett långtgående kultursamarbete/utbyte med Danza Teatro Retazos som är baserade i Havanna. Gruppen har funnits sedan 1987 och skiftat medlemmar genom åren. Koreografen Miguel Azcue var själv med under de tidiga åren. I frågestunden efter föreställningen berättar han att de tränade akrobatik i dansgruppen och då de endast hade betonggolv i lokalen fick de lära sig att falla mjukt. Vidare berättar han att föreställningen bygger på ett utforskande förhållningssätt och har växt fram tillsammans med dansarna. Dansarna berättar att de övar dagligen och den fysiska träningen kan ha inslag av till exempel pilates.