NY BOK
Zadie Smith
Grand Union
Översättning: Niclas Nilsson
Albert Bonniers förlag
Inledningsnovellen ”Dialektikern” är en underfundig och sorglig liten historia om att ha ambitionen att säga sig vilja leva på ett sätt, men inte kunna, kanske på grund av innerst inne halvljummen avsikt. Här handlar det om etik och moral runt djur, djurhållning och vad man stoppar i munnen i en mor och dotter-dialog på en strand.
Novellen kontrasterar till flertalet andra i ”Grand Union” genom att i dialog och berättartekniskt vara rätt mainstream. Smith som novellist är annars en som kräver mycket av mig som läsare: fragment, lösryckta ord, växling mellan tid och rum, undertext under undertexten, gör att jag måste vara skärpt för att hänga med, någorlunda i alla fall.
De flesta av novellerna utspelas New York, där hon bodde många år innan hon i våras flyttade hem till England igen. Det är ett New York i vilket Smith genom sin sociala kompetens ändå finner sig relativt till rätta, för hon vet hur det låter både i "slott och koja". Hon är sensibel, inte minst för snacket bland kultur- och mediefolk, och allra mest utifrån att vara kvinna och ha mörk hudfärg. Novellen ”Downtown”, som myllrar av folk och betraktelser om identitet och skuld och kamp där det slås fast att "den sista striden står för en härskarklass", läs av ett visst kön.
”Grand Union” är som helhet spretig. Delvis tror jag det är medvetet, livet och människan är spretig och motsägelsefull, är indirekt författarens livsvisdom. Mellan varven känns det som Zadie Smith är för smart och intelligent för att bara vilja berätta historier rakt av, hon lägger i stället ut ledtrådar och nyckelmeningar som hon i slutänden ändå hoppas ska binda ihop det till synes osammanhängande. Det funkar då och då.
Hot, oro och sorg bor i flera av Smiths noveller. I den suggestiva ”Flykten från New York” har något dramatiskt hänt, frågan är vad?
”Två män anländer till en by” är en annan novell där lukten av död är påtaglig och vars geografiska plats är – oskriven.
”Kelso dekonstruerad” är kanske den bästa och smärtsammaste där det efter några rader berättas: "En sak med sista dagen i våra liv är att vi nästan aldrig vet att det är sista dagen".
En novell i vilken Zadie Smith visar mästarklass.