MUSIK
Kon flyger
Medverkande: Mikael Niemi, Hasse Alatalo, Johan Andrén och Janne Olofsson.
Ebeneser, Luleå
Premiär fredag 18 mars kl 18
”Låtar och skrönor” har varit ett återkommande inslag på Bio Norden under Jokkmokks marknad. Under vårvintern ska en variant av föreställningen ut på turné i Norrbotten och på fredagskvällen var det premiär i Ebeneser i Luleå.
Tonen sätts tidigt genom finstämda ”Time and time again”, med en text som Fred Lane skrev efter att ha hört talas om arbetsstugorna i Tornedalen.
Det korta mellansnacket ”Nu blir det lite glättigare” följs av en polska efter gruvarbetaren och spelmannen Kalle Lagerqvist från Malmberget. Erik Norbergs ”Kärlekens röda spark” är ett annat av de minnesvärda musiknumren.
Det är ett gäng rutinerade musiker som gör en godkänd insats, men det krävs mer än en spelning innan allt sitter som det ska.
Presenterad som ”den enda jag vet som kan koka björn och samtidigt åka Vasaloppet tio gånger” kliver Mikael Niemi in på scenen. Hans första berättelse utgår från förra sekelskiftet och kärleksparet Antti och Eva som bokstavligt talat växte ihop, en mustig skröna om Tornedalens historia och hur den tornedalska själen uppstod.
Mikael Niemi är en van berättare. Han drar ytterligare två (lite väl) långa skrönor och avslutar med den hisnande berättelsen om förlovningsringen som var försvunnen i 60 år. Men historien om ungkarlen Erkki efterlämnar en olustig känsla och borde bytas ut till något mer tidsenligt.
Som en röd tråd genom kvällen löper den underhållande historien om August Strindbergs gitarr, hur den hamnade i Hjalmar Lundbohms Kiruna, via Jukkasjärvi, och till slut i Hasse Alatalos ägo.
Ett av guldkornen är Mando Diaos tonsättning av Frödings ”Strövtåg i hembygden” i Hasse Alatalos översättning. Det händer något extra med Hasse Alatalos röst när han sjunger på meänkieli. Den får en mjuk innerlighet och ett djup, så mycket av det tornedalska ryms i hans uttryck.
En pärla är också Åsa Larssons vackra text om trasmattan som leder hem i ”Här tuggar korna”, fint tonsatt av Hasse Alatalo. Hela föreställningen rymmer så mycket vemod, värme och kärlek till det tornedalska.
”Ko över Sarek” blir en given avslutning, där Mikael Niemi ansluter till trion spelande på Strindbergs gitarr.
Och till sist flyger kon.