MUSIKTEATER
Järnverket
– en bluesikal i tolv takter
Svartöstans teatersällskap
Kulturens hus, Luleå
Premiär 5 november 2022
Året är 1970 när vi möter arbetarna på järnverket i Luleå, där de sliter i värmen från masugnen. Moderna tider är i antågande och NJA får sin första kvinnliga traversförare, vilket inte är helt acceptabelt för Röde Sven, spelad av Björn Sjöö. Han jobbar sin sista dag efter 30 års slit i verket. Den nya traversföraren, spelad av Camilla Ajanki, låter sig inte generas och blir snart en i gänget, en antydan om modernare tider för jämlikhet mellan könen.
Disponenten Nyhlén, spelad av Anders Öhlund, får plötsligt positiva besked från högsta ort i Stockholm: Sveriges nordligaste järnverk ska få medel att växa och moderniseras. Det ska naturligtvis firas.
Den timslånga föreställningen tas emot med skratt och jubel i publiken. Bluesmusiken framförs av suveräna Katarina Pettersson på trummor, tillsammans med basisten Irma Holmberg, Leo Holmberg på gitarr, Viktor Fagerlund, piano, Tommy Pettersson, munspel, och Björn Sjöö, trombon. Musiken är skapad av bluespoeten Willie Dixon.
En varm eloge till hela detta charmerande gäng som bjuder på en humoristisk och varm föreställning. Den ger oss en ”resa” 50 år tillbaka i tiden, en påminnelse om hur villkoren såg ut när man byggde, industrialiserade och utvecklade Sverige. Som en påminnelse om hur bräcklig tryggheten var (och är) för industriarbetare genom tiderna, så är katastrofen framme. Där och då lägger sig en stunds allvar hos publiken som drabbas av insikten om priset som många fått betala för att göra Sverige framgångsrikt och tryggt.
På slutet dyker kommunpolitikern och traversföraren Yvonne Stålnacke upp på scenen, i egen hög person, med uppmuntrande tillrop till NJA-jobbarna anno 1970. Det ger publiken ytterligare påminnelse om hennes och arbetarnas gärning där och då, och åren som sedan följde med uppgångar och djupa fall i konjunkturerna och politiken.
Central i bluesikalen är städerskan Ellen, spelad av Inger Kalotini. Hon är omtänksam och välkomnande, men har som så många i yrket fått ikläda sig den otacksamma rollen att hålla rent och ordning, men i övrigt bli ignorerad av arbetskamrater och överordnade.
Med oss ut har vi härliga Camilla Ajankis tuffa sångleveranser klingande i öronen och hela ensemblens alldeles förträffliga föreställning.