TEATER
Den tatuerade änkan
Pjäsförfattare: Lars Molin
Dramatisering Jonna Nordenskiöld och Martin Lindberg.
Medverkande: Erik Kaa Hedberg, Mats Pontén, Roger Storm, Maja Runeberg, Marie-Thérèse Sarrazin.
Regi: Martin Lindberg
Scenografi: Mona Blombäck
Kostymdesign Karin Sundvall
Mask/peruk Annika Öhlund
Premiär 23 oktober klockan 18
Norrbottensteatern, scen 2
Ester springer runt med maten och försöker göra alla nöjda och glada medan resten av familjen frågar när det är dags att äta.
Plötsligt ringer Esters telefon – och hela tillvaron förändras i ett slag.
Många har sett Lars Molins filmklassiker ”Den tatuerade änkan” på tv. På Norrbottensteatern spelas den i teaterformat – men med den filmiska känslan i behåll.
En fiffigt konstruerad vridbar scen gör det möjligt att byta scenbild, gå in och ut ur handlingen, och göra snabba klädbyten, ”nästan som på film”.
Handlingen är i stora drag densamma som i originalet. När Ester får ärva sin kära faster Agnes lägenhet, pengar – och inte minst hennes stora, välfyllda garderob, öppnar sig en ny värld. Marie-Thérèse Sarrazin gör ett varmt och innerligt porträtt av Ester och hennes förvandling från en kuvad fru och mamma till en pånyttfödd kvinna med glimten i ögat och en befriande livsglädje.
Skådespelarnas norrbottniska dialekt och de lokala referenserna som Kulturens hus, järnverket och Harads ger en extra krydda.
Mats Pontén visar prov på sin komiska begåvning som den hummande grannen och ordningsmannen Cederberg, som tar varje tillfälle till akt att värna bostadsrättsföreningens intressen.
Maja Runeberg tar sig an den bortskämda, frustrerade dottern och den kantiga sjuksköterskan med finsk brytning på samma självklara vis. Erik Kaa Hedbergs uppväxling från förstående son till långhårig tatuerare är minnesvärd.
Roger Storm får slita lite extra när han växlar mellan de fyra männen i Esters nya tillvaro. Som Lorenzo från Venedig är han oemotståndlig i sina temperamentsfulla utspel, som violinisten Peter gnider han stråken med sådan passion att instrumentet vid premiären faller isär.
Värmen som kännetecknade Lars Molins hela livsverk känns påtagligt närvarande genom hela föreställningen.
Det är en saga, elegant och lekfull. En saga, i en roande och fartfylld tolkning – varm och innerlig, att bli stillsamt lycklig av.