"Åren som ledarskribent på Aftonbladet formade mig som människa", skriver journalisten och författaren Åsa Petersen på baksidan av sin bok Mitt queera hjärta.
Boken, vars omslag pryds av författarinnans porträtt består av hennes samlade krönikor från tiden som ledarskribent på Aftonbladet, 2000-2010.
Vi går drygt tio år tillbaka i tiden.
Claudia Schiffer pryder annonspelare iförd H&Ms underkläder. Vid samma tid träffas EUs (manliga) regeringschefer under ett toppmöte i Nice. Åsa Petersen, som reflekterar över reklamen hon sett under morgonen och artikeln hon läser i tidningen, skriver i sin krönika: "Könsrollerna kan knappast göras tydligare. Redan före morgonfikat står det klart: män ska bestämma, kvinnor ska banta".
Tidigt i "Mitt queera hjärta" slår Petersens feministisk-humanistiska engagemang an tonen. Men hon stannar inte uppgivet vid krassa konstateranden.
Petersen tar modiga kliv och skriver under tioårsperioden om den misslyckade integrationspolitiken, om feminismen ur olika perspektiv, engagerar sig i debatten om könsneutrala äktenskap och homosexuellas rätt att adoptera.
Bakåtsträvande politiker får sig en känga och hon skapar, kanske ofrivilligt, en het debatt när hon skriver om rätten till fri abort. Som hon själv skriver; "Normkritiken blev min hjärtefråga".
Men här finns också utrymme för mer reflekterande texter, inte desto mindre politiska. Hennes mormoders kamp för att få leva sin egen dröm är ett av de bästa exemplen och i denna text kan man skönja ett berättande som man skulle vilja läsa mer av.
För jag kan inte riktigt värja mig mot tanken. Varför väljer Åsa Petersen att publicera sina krönikor på nytt? Javisst, trots dåtidsperspektivet kommer kärnan i många av de ämnen hon skriver om säkert att vara aktuella många år framöver, men det hade varit mer intressant att se Petersen lämna den trygga redan upptrampade banan från det som har varit och istället visa att hon kan ge prov på något nytt.