NY BOK
Kurt Bäckström
Det är tid
Egen utgivning/Vulkan
Kurt Bäckström gör det inte enkelt för sig när han i två romaner skildrar läroverksliv i Umeå på 1950-talet. I första boken, ”Hoppet är vår vän”, följde han både lärare och elever. Nu låter han en åldrande läroverkslärare bli ensam huvudperson.
Det gör han inte rätt i, för skildringen hade behövt unga människor. Nu får vi följa adjunkt ”Haltis” och hans ruelse inför att gå i pension och förlora den identitet han haft i arbetslivet, hur han försöker skapa mening med livet som pensionär och hur han ångrar att han i yngre dagar inte gjorde vad han borde ha gjort.
Han borde inte ha druckit så mycket alkohol. Han förlorade äktenskapet och han förlorade kontakten med det enda barnet, en son. Om detta blir han medveten och nu dyker en saknad upp över förlusten. Han försöker odla ett förhållande på avstånd med en tidigare kvinnlig kollega och återuppta kontakten med den förlorade sonen. I ingetdera når han framgång, tycks bara förvånad över att han är farfar. Kvinnan han traktar efter vågar han inte bli intim med.
Bäckström visar sig också denna gång ha förmågan att skildra trist vardagsliv utan att det blir trist också för läsaren, men nog hade det varit roligt att också få återstifta bekantskapen med någon av eleverna i förra boken.
Och varför inte spinna vidare på kärlekshistorien mellan den nya unga kvinnliga läraren och den kvinnliga eleven, som blir gravid efter en tillfällig bekantskap men lyckas klara examen. Det hade denna andra bok behövt.