NY BOK
Isabelle Bervenius
Ecstasy
Polaris
Musikaliska och bokliga citat och referenser dyker ständigt upp, som om hon inte kan tänka färdigt utan de där markörerna.
Miranda berättar om sina försöka att orientera sig i tillvaron. Samtidigt försöker hon få korn på vem hon är och vem hon vill vara. Det går inget vidare. Hon varnar sig själv för de närmast bipolära kasten i sin personlighet men har sedan inte mycket hjälp av de varningarna.
Helst av allt vill hon bli konstnär men har inte kommit in på Konstfack.
Hon har sex med Isak som är cykelfanatiker och hygienist. Det som sker i sängen ska inte leda någonstans, det är de överens om, de gör bara varandra tjänster – på ungefär samma sätt som hon lånar ut sitt badrum till honom emellanåt.
Miranda rör sig i utpräglat drogliberala kretsar där man gärna använder olika preparat. Drogerna är obligatoriska tillbehör när man festar och det gör man ofta. Så heter också boken "Ecstasy".
På högskolan möter hon Adrian och blir förälskad. Hon går och väntar på att den där norrländska "skogsnymfen" ska uppvakta henne men han sällskapar redan med en blond älva. Då ber plötsligt cykelkillen att han och Miranda ska bli ihop, men hon tvekar.
Hon blir "bortvald av den ene killen och använd av den andre", som hon själv uttrycker det. Innan pjäserna ställs upp igen och nya turer följer. Samtidigt slarvar hon grovt med studierna. "Ecstasy" liknar efter hand en mer traditionell berättelse, inte bara en obestämd bildningsroman på glid.
Miranda går på lokal men rör sig också i det öppna stadslandskapet och provar utbudet i klädbutiker och mataffärer. Bervenius är ingen oäven Stockholmsskildrare även om det mesta handlar om den stad de unga lever i. Det gör att "Ecstasy" är ett tidsdokument mer än en generationsroman. De avbildade personerna är i regel barn av en urban medelklass, den sortens unga som är fixerade vid kost, utseende, musikstilar och kläder.
Hela Isaks lägenhet "känns lite som en tidskapsel", tänker Miranda, och samma sak kan man säga om romanen. Vi får alltså dyka djupt i en för mig okänd subkultur, guidade av en person som kan skriva. 350 teckenrika sidor blir dock i mesta laget.
Annars finns det mycket att berömma i romanen: dialogen, den starka närvaron i de många miljöerna, de stundom spetsiga formuleringarna, de väl tecknade figurerna, tankegodset.