NY BOK
Hundparken
Författare: Sofi Oksanen
Översättning från finska av Janina Orlov
Albert Bonniers Förlag
Jag tycker "Utrensning" och den nyss utkomna "Hundparken" har likheter så till vida att den har ett huvudspår, men samtidigt flera parallella sidospår som är viktiga för att få den helhet, dess komplexitet, jag tror Oksanen vill skildra. Både när det gäller individen och den större samhälleliga nivån där förstås individen ingår, med eller mot dess vilja.
Anslaget i "Hundparken" är två kvinnor på en bänk i Helsingfors, intill en park där en familj med barn leker och stojar.
"Du väntade dig knappast att jag skulle hitta dig", säger kvinnan som heter Darja till den andra kvinnan som heter Olenka, och som vagt anat något bekant i kvinnan som just slagit sig ner.
Thriller kanske man inte kan kalla "Hundparken" men med starka drag av genren. Det handlar om "en kvinna på flykt från sitt förflutna och en kvinna på jakt efter sitt barn". Om makt generellt och i synnerhet om makt och kontroll över kvinnokroppen, än mer precis om donation och surrogatmödraskap, world wide men med fokus på Ukraina i vår samtid.
Kvinnorna på bänken har haft olika roller i en industri där de facto kvinnors kroppar är ett medel som genererar stora pengar. Idén föddes när Oksanen gjorde research i samband med förra romanen "Norma", då Oksanen lite av en slump började läsa om surrogatmödrar i Östeuropa och före detta Sovjetrepubliker.
Osökt tänker jag på Margaret Atwoods dystopiska roman "Tjänarinnans berättelse" ("The Handmaids tale") när jag läser "Hundparken".
Och detta utspelas i ett Ukraina av idag som är starkt påverkat av religionens inträde som maktfaktor efter den orange revolutionen i slutet av 2000-talets första årtionde.
Oksanen, född i Jyväskylä i Finland, visar genom sina romankaraktärer sympati för Ukrainas frigörelse från Sovjetunionen, men folket i Dnipropetrovsk med omnejd är luttrade och ser och hör att de nya herrarna skor sig själva utan alltför stora skrupler. Och kriget som pågår kring Donetsk gör inte saken bättre.
Hundparken rör sig mellan tid och rum; mellan individer, familjer och den större fonden, Ukraina och dess byar och samhällen. Jag läser romanen som genom ett glåmigt fönster där Olenka, Darja och deras familjers historia smärtar men där det också finns "korinter i kakan", trots allt.
Romanen är mastig, stundtals tung i negativ mening, men Oksanen öppnar luckor bakåt i historien som slutligen skapar den helhet jag hoppats på. Det stundtals tunga vägs också upp av en prosa så klar man bara kan önska.