I norra Mexiko, precis vid gränsen mot Texas, ligger Juárez. Miljonstaden är en av världens farligaste platser, den farligaste som inte ligger i en regelrätt krigszon. Juárez styrs informellt av en mäktig och fruktansvärt brutal knarkkartell.
På andra sidan av den amerikanska gränsen ligger El Paso, där en ung advokat (Michael Fassbender) har förälskat sig i en änglalik flicka (Penélope Cruz). Vad hon inte vet är att han har inlett ett samarbete med några kriminella klienter - en investering i knarksmuggling som kan resultera i stora pengar eller i katastrof.
Regissören Ridley Scott låter oss inte fundera länge på vilken utgången blir. Filmens olycksbådande stämning är öronbedövande, känslan av en resa mot undergången hamras obönhörligt in. När advokatens kumpan Reiner (en prillig nattklubbsägare spelad av Javier Bardem) målande berättar om en särskilt otäck avrättningsapparat som kartellen använder, är det bara en tidsfråga innan vi kommer att få se den göra köttfärs av en av nyckelfigurerna.
På ett sätt är det uppfriskande - som en exakt antites till mysbrottsligheten i filmer som Ocean's eleven (det enda som binder dem samman är Brad Pitt i en bärande roll). Men våldet blir till sist så entonigt att budskapet om kartellens ondska inte går att ta in.
The counselor är författaren Cormac McCarthys debutfilmmanus. McCarthy nämns ofta i Nobelsammanhang och hans böcker Vägen och No country for old men har blivit hyllade filmer. Därför känns det märkligt och ganska sorgligt att just manuset är en av filmens stora svagheter.
Dialogen är högtravande och rollfigurerna papperstunna. Vi förstår aldrig riktigt varför huvudpersonen gett sig in i den här livsfarliga leken. Istället får vi lyssna på en serie pseudodjupa monologer som är glömda i samma stund som eftertexterna rullar.
Särskilt nedslående är kvinnoporträtten, från Penélope Cruz blodfattiga madonnafigur till Cameron Diaz ondskefulla rovdjurskvinna. Misogyna repliker som "jag gillar smarta kvinnor - det är en dyr hobby" blir den sista spiken i kistan.