NY BOK
Tillie Olsen
Jag står här och stryker
Översättning: Else Lundgren
Romanus & Selling
Men det miraklet fick hon lämna bort för hon måste yrkesarbeta under de där första åren. Emily vantrivdes sedan svårt i skolan, var ofta sjuk, hade mardrömmar och saknade nära vänner.
Det är en hjärtskärande historia men den tvärvänder i slutet, som klassiska noveller brukar göra. Först och främst är det ändå en fantastisk studie där kloka tankar ställs mot det dåliga samvete den dubbelarbetande kvinnan drabbas av, ja också nu, när Emily är nitton år.
Nästa novell handlar om en vilsegången sjöman. I den första delen är han berusad intill sammanbrottets gräns. Också språket är berusat, fylleskadat, spyfärdigt.
Novellens andra del kunde vara en familjescen i en pjäs. Den druckne är då hos goda vänner och mottas där som den förlorade sonen. Alla talar i munnen på varandra. Men man förstår att den förlorade sonen är gravt alkoholiserad.
Det är ännu en fenomenal språklig uppvisning, ett mästerstycke om en man som inte kan räddas. Han är älskad men bortom all hjälp.
Den tredje novellen handlar om ett väckelsemöte med mycket sång och en extatisk predikan. För dem "är vartendaste ord verklighet", säger en av de svarta kvinnorna i församlingen, för "vartendaste ord kommer från deras egna liv". Man får en stark känsla av att precis samma förhållande gäller när Olsen skapar sina texter.
Den sista berättelsen handlar om två som varit gifta i 47 år men nu glider ifrån varandra. Mannen vill sälja huset, hon vill bo kvar. De gräver upp gamla oförrätter, "förödmjukelser och fasor" när de grälar om boendet.
Han slet hårt för att försörja familjen men gjorde aldrig ett handtag i hemmet. Hon födde och fostrade sju barn.
Nu älskar hon ensamheten, den innebär frid och en sorts försoning. Kärleken till barnen var en vårflod som "dränkte och förstörde allt annat".
När hon ska hålla i ett av sina nyfödda barnbarn blir hon alldeles stel, som drabbad av en spädbarnsneuros.
Mannen är den gladaste morfar man kan tänka sig, barnen älskar varje sekund i hans sällskap. Men man får en känsla av att han har plundrat hennes liv.
I slutet gör hon upp med livet, det blir mest utrop, sånger och fragment, också den brottningen en enastående språklig uppvisning.
Novellerna publicerades i USA mellan åren 1956 och 1961. Att de nu ges ut igen är en välgärning.