Trovärdigt om troll och djur som styr människor

I Stefan Spjuts nya roman "Rovet" möter vi åter Susso, huvudpersonen i hans två tidigare böcker om troll. Vi möter också rävar som går på två ben, synska ekorrar, kloka möss, jättar som välter bilar, och så vidare.

"De bästa partierna i berättelsen är just mötena med trollen", skriver NSD:s recensent om Stefan Spjuts roman "Rovet".

"De bästa partierna i berättelsen är just mötena med trollen", skriver NSD:s recensent om Stefan Spjuts roman "Rovet".

Foto: Sofia Runarsdotter

Recension2022-09-23 06:07
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

NY BOK

Stefan Spjut

Rovet

Albert Bonniers förlag

De sätter precis som i sagans värld naturlagarna ur spel och tar sig in i och deformerar folks medvetande. 

Susso spanar fortfarande lika ihärdigt efter dem och lyckas också fotografera en vätte. Fotot hamnar så småningom i sociala och andra medier och rör upp mycket känslor. 

När Spjut skriver om troll ställer han dem mot en närmast dokumentär skildring av livet i norr. Samma diskbänksrealism finns i dialogen. Diskbänken ska förstås balansera det där andra, det övernaturliga. 

Men i sin ambition att förankra trollen i en trovärdig berättelse, i normalitet, bygger Spjut in så många vardagliga scener att texten emellanåt tappar tempo och framåtrörelse.

Kapitlen om Susso korsklipps med scener som handlar om Jesper. Han lever på en enslig gård där trollen styr. De har just vält hans Volvo, förtretade över något Jesper inte riktigt kan förstå. 

Han har en hare hos sig, en varelse som kan ta sig in i och styra hans medvetande. Det påminner en del om hur författare går in och styr sina fiktiva figurer. 

Trollen förändrar alltså fyrfota djur och människor efter behag. Och de älskar små människobarn. Nu måste Jesper medverka när en liten pojke ska rövas bort. En av mössen bär en virkad kavaj. Det är med den musen de kan locka med sig fyraåringen. Det är fasansfulla sidor – och barnarov är ju sådant som dess värre inte bara förekommer i folksagorna.

Kidnappningen och jakten efter det försvunna barnet tar över men andra kapitel handlar om hur Susso lever, hur hon festar, jobbar i moderns butik, firar jul, träffar sin före detta pojkvän och reser runt och talar med folk som mött troll.

Så börjar de jaga Susso. Hon har visserligen tillskansat sig en pistol (från en polis som trollen förvände synen på så att han senare tog sitt liv). Men biter kulor och krut på sådana varelser? I det avgörande momentet får Susso hjälp av en förtrollad ekorre.

När blodet skvalar i andra rysare vet man ju att det som texten handlar om kan inträffa i verkligheten, Men den som läser om troll är trygg. De finns ju inte. 

Det är den tryggheten Spjut försöker ta ifrån oss. Jag tycker nog att han lyckas och det är förstås en litterär bragd. De bästa partierna i berättelsen är just mötena med trollen. Där står mycket på spel för de inblandade – men också för Spjut!