Trevligt och stilsäkert om mord för hundra år sedan

Ett illa tilltygat lik hittas i Säveån i Marie Hermansons nya roman "Pest-ön".Överkonstapel Nils Gunnarsson blir inkopplad och kliver då samtidigt över från romanen "Den stora utställningen", en historisk deckare som kom för tre år sedan.

"Det är som om Marie Hermanson befinner sig i 1920-talet och därifrån skriver om tiden och människorna", skriver NSD:s recensent om romanen "Pestön".

"Det är som om Marie Hermanson befinner sig i 1920-talet och därifrån skriver om tiden och människorna", skriver NSD:s recensent om romanen "Pestön".

Foto: Emelie Asplund

Recension2021-06-14 07:07
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

NY BOK

Marie Hermanson 

Pestön 

Albert Bonniers

Där samarbetade han med volontären Ellen Grönblad. De jagade en skurk som ville mörda Albert Einstein. Men romanen handlade lika mycket om jubileumsutställningen i Göteborg 1923 då staden fyllde 300 år. 

"Pestön" utspelas 1925. I inledningen får vi veta att Ellen och Nils sällskapade en tid och då var "ett kärlekspar också i fysisk bemärkelse". Citatet säger en del om hur Hermanson efterbildar tidens stil och även speglar dess värderingar. Ellen strävar nämligen efter att bli ”den nya kvinnan”, ”modern, självförsörjande och frigjord". Och när hon fann en annan fick Nils hjärtesorg. 

Den man som fiskas upp ur Säveån var garrotterad, det vill säga strypt och uppskuren i halsen. Ett par sådana mord har tidigare inträffat i riket och en man vid namn Hoffman är dömd för dem. Han är sedan länge internerad på Pestön i Göteborgs yttre skärgård. 

Den mördades kläder leder Gunnarsson vidare till offrets identitet. Spåren pekar just mot Pestön. Polisen gör ett besök på ön och man kan konstatera att Hoffman är bevakad av en skara skötare och förvaras bakom flera tillbommade dörrar. Hoffman själv verkar närmast sinnesslö.

Då tar Ellen anställning på ön som piga - för att wallraffa. Hon gör till slut också för fallet avgörande iakttagelser och hamnar då i livsfara. Förstås. Det blir en hel del våld och skräckromantik i den vevan.

Hermanson skildrar även denna gång ett samhälle och göteborgska miljöer med stor sakkunskap. Hon avbildar också Känsö – som är förebilden till Pestön. Stationen inrättades i början av 1800-talet för att hålla sjöfolk i karantän när man misstänkte smitta ombord på ankommande fartyg.

Romanen ger en mycket övertygande beskrivning av hur ön användes och livsvillkoren där. Men tidsskildringen är på det hela taget nära nog dokumentär.  

Vi får följa polisarbetet på ungefär samma sätt som när Nesser och GW för pennan. De polisiära rutinerna styr alltså verksamheten men här är de insatta i ett historiskt sammanhang.  

Samtidigt är "Pestön" en äventyrsroman med dess mix av spänning, svek, rättrådighet och överraskningar.  

Det är en stilsäkert utformad berättelse och man har trevligt i författarens sällskap. Det är kort sagt som om Hermanson befinner sig i 1920-talet och därifrån skriver om tiden och människorna.