NY BOK
Tessa Hadley
Noveller
Översättning: Marianne Tufvesson
Wahlström & Widstrand
Fem–sex stycken är skilsmässohistorier. I en novell träffas tre gudbarn efter 35 år i det hus där deras gudmor bodde. En annan handlar om ett vanvårdat barn, en tredje om en femtonårig flicka som förs bort av tre påtända överklassynglingar och förlorar sin oskuld.
I den berättelsen får vi oväntat veta hur de inblandades liv blir efter det där dygnet. En sorts facit alltså, när själva berättelsen är avslutad.
Där men också i flera andra av de tio novellerna får jag romankänslor. Texterna verkar lite för hårt packade, som om uppslaget, ämnet och den sedelärande tendensen inte får det utrymme de behöver. Hadley tar liksom mått på personerna men syr sedan inte upp kläderna.
Det episka inslaget är alltid starkt i Hadleys verk, personerna har mycket att komma med och dialogen blandar effektivt kallprat och starka formuleringar. Fast den sista novellen innehåller inte en enda replik. Där vaknar Cecilia "upp ur barndomen". Hon är femton år och på kulturresa i Florens med sin far och mor.
Man ser också i denna bok hur lätt och obesvärat Hadley tar sig in i sina gestalter. "Hans vanliga ironiska tankemaskineri ... var fullt som ett skrotupplag", kan hon skriva. Det blir ändå inte fråga om invasioner, hon är så säker på handen och lyfter samtidigt fram sådant man nog inte hade fått korn på själv eller kunnat uppdaga (och då är ju också sådana inre djupdykningar motiverade).
Även i novellerna liknar Hadleys personskildringar en sorts porträttkonst. Sedan grupperas de där porträtten om eller ställs mot varandra. Då får figurerna, eller visar fram, andra drag.
Ibland gör hon tvärtom. När en kvinna i en text stöter på den man hon var gift med för nio år sedan är han en mycket bättre person än då. Och så berättar hon hur han var. Sådana reptrick förekommer ibland i livet, menar realisten Hadley, stadigt förankrad i den verklighet vi går och står i.
Novellerna handlar annars om kvinnor i eller på väg in i medelåldern. Männen finns med, men inte som centralfigurer. De är viktiga i spelplanen men har biroller.
Hadley belyser de livsval vi gör eller som inte blir av. Hon beskriver samtidigt hur folk har det i sin vardag, också det egentligen ett tema som är mer lämpat för romaner än kortprosa. Men hennes "Noveller" är ändå strålande – liksom hennes romaner.