NY BOK
Mats Jonsson
När vi var samer
Galago förlag
Men det gäller att läsa det finstilta, för det är ofta små bokstäver i serierutorna. Ibland önskar man ett förstoringsglas när rutorna har svårt att rymma texten. Det kan således kännas lite tungt att läsa en så tjock seriebok, men Jonsson bjuder på så mycket i det han kallar serieroman. Det är till lika delar sakprosa och vi får lära oss samernas historia, det han själv beskriver att han inte hade en aning om innan han gav sig in i detta stora bokprojekt.
Författaren föddes i Södertälje men växte upp i Ådalen, där han nu bor efter att ha lämnat huvudstaden. Hans samiska rötter finns i Norrbotten, i Arvidsjaur och i Arjeplog. De förgrenar sig också till västerbottniska Malå. Det handlar om skogssamer.
Jonsson tar ett stort grepp på historien. Han visar hur samerna fanns här redan när inlandsisen drog sig tillbaka. Sedan rör han sig framåt i historien till våra dagar. Det blir en blandning av historiska fakta och fritt skapat vardagsliv där han låter humorn lyfta serierutorna. Vi får veta vad maträtten fettschlobba är, att den tillreds av renfett som smälts i stekpannan och sedan hälls vanlig blodpannkakssmet i pannan. Resultatet: en riktigt fet blodtjockpannkaka.
Kanske åt samerna i Västmanland och Uppland denna fettschlobba, för skogssamer hade funnits i dessa trakter sedan länge, fram till 1720 när kungen gav order om etnisk rensning. Alla samer skulle till lappmarken och inte konkurrera om jakten och fisket på andra håll i kungariket.
Vi får stifta bekantskap med Stor-Stina, sameflickan som aldrig slutade växa och som turnerade i Sverige och ute i Europa. Hon var den stora attraktionen på världsutställningen London där hon på Crystal Palace fick träffa drottning Viktoria. Stor-Stina dog av kallbrand 1854, bara 35 år gammal, och hade då nått längden två meter och 20 centimeter.
Hon fick inte vila i frid. Professor Anders Retzius betalade kyrkoherden 45 kronor för hennes skelett. Han samlade skallar från hela världen i sin forskning i kraniologi. Han var först att mäta skallar och uppfattningen var att germanerna var långskallar och samerna kortskallar. Skelettet efter stor-Stina ställdes ut på Karolinska institutets museum, som totalförstördes av en brand 1892. Likbålet efter henne kunde ses över hela Stockholm. Senare skulle skallmätning bli en statlig angelägenhet under ledning av professor Herman Lundborg.
Det politiska uppvaknandet bland samerna stod kvinnorna för. Elsa Laula startade som 27-åring redan 1904 Lappska centralförbundet. Hennes födelsedag är den samiska flaggdagen. En annan framstående samisk ledare var lärarinnan och skogssamen Karin Stenberg i Arvidsjaur. Hon räddade lappstaden i Arvidsjaur undan rivning, var med och grundade samiska folkhögskolan och föreningen Sameätnam. Hon var också en av författarna bakom stridsskriften ”Dat läh mien situd!”, på svenska ”Det är vår vilja”. Att läsa den är som att dricka klart, rent jokkvatten, enligt Mats Jonsson.
Att läsa Jonssons bok från pärm till pärm är övermäktigt. Det blir en för stor portion fettschlobba. Den måste uppdelas i lagom portioner och ger då en rik kost samisk historia. På denna har vi länge varit undernärd.
Är då serieromanen en bra form att berätta en så omfattande historia? Läsarens fantasi får inte chansen att bygga upp berättelsens karaktärer. De tecknade figurerna är lite livlösa, saknar gestaltning och blir anonyma figurer.