FILM
”Historjá – Stygn för Sápmi”
Om Britta Marakatt-Labba
Regissör: Thomas Jackson
Folkets bio Luleå 22 mars
Samma dag som Thomas Jacksons film om Britta Marakatt-Labba visades i Luleå sa regeringen ja till gruvbrytning i Kallak, ett faktum som gav extra tyngd åt upplevelsen.
”Historjá – Stygn för Sápmi” inleds med svindlande vyer, storslagna vidder. Vinden viner över snön, en fjällbäck porlar ystert om våren. Men det vackra fjällandskapet bär samtidigt på en stor sorg. Klimatförändringarna hotar renskötseln och därmed ett folks historia.
Vi får följa Britta Marakatt-Labba och hennes familj genom kalvmärkning och renskiljning. Under vintern svälter renarna på grund av temperaturförändringarna som gjort snön till ett ogenomträngligt istäcke. Renflocken minskar kraftigt, inga kalvar föds efter den hårda vintern.
Hon visar sitt barndoms paradis Rostadalen och möter minnena av sin mamma vid den gamla kåtan. Hon berättar om pappan som dog när han blev påkörd av en bil på julafton. Britta var bara fem år och bearbetade sorgen med att teckna.
I mer än 40 år har hon med nål och tråd och små, små stygn skapat broderade konstverk med sin historia. Hon berättar om samernas heliga platser och en uråldrig kultur som riskerar att försvinna, och om oron för sonen John Isak som vill föra arvet vidare. Hon kämpar mot grafitbrytning, gruvdrift i Kallak – och de snabbt eskalerande klimatförändringarna.
Den samiska historien på ett 24 meter långt verk visades i utställningen Documenta i Kassel 2017 och blev hennes stora internationella genombrott.
I hennes broderi av urskogen tittar små ansikten fram. Det är urmödrarnas själar som berättar hur vi ska handskas med naturen. De som bär blå mössor har sorg. ”Naturen talar om vi bara lyssnar”, säger Britta Marakatt-Labba.
Hon berättar om hur hon i sina bilder jobbar med undertoner, och hur det skapar ett intresse för det som finns bakom och öppnar nya världar.
Thomas Jacksons film är en poetisk och starkt berörande berättelse, där Jonas Rudströms och Hans Olov Utsis foto förmedlar och förstärker känslorna. Övergången från filmbilderna till Britta Marakatt-Labbas bilder i samma färgskala är svindlande. Hennes egen historia är också den samiska historien.
Brita Marakatt-Labba tänker aldrig ge upp: ”Kampen började i och med att jag föddes, för i den samiska kulturen har vi alltid tvingats kämpa. Nu har vi en ny kamp att föra, mot klimatförändringarna. Klarar vi inte den kommer den att bli vår sista.”