NY BOK
Victoria Everbrand
Härifrån
Norstedts
Redan i anslaget träffar vi Ozzie i Vresta, en bruksort, en håla, där alla känner alla på gott och ont, och där man utan att bli tillfrågad tidigt får sin roll utifrån familj eller släkt och dess status på orten. Ozzie bor med sin mormor och de är såna där Axelssons, förtappade och fördömda, inte minst genom att Ozzies mamma – Mördaren kallad – en gång orsakade två människors död när hon körde bil rakt i en stolpe.
Ozzie har ett ok på sina axlar, men han har i alla fall en sorts kompis och vän i Wiik, ortens stora före detta fotbollshjälte på landslagsnivå. Frälsaren kallad genom att han en gång gjorde avgörande mål i en landskamp för Sverige. Numera ses han som en rejäl man som fixar stort och smått i Vresta. Och han är tjenis med de flesta i byn.
Wiik vill Ozzie väl, men han har en böjelse han utnyttjar genom sin snällhet gentemot Ozzie.
Victoria Everbrand jobbar som lärare i Göteborg och känner till ungdomar och vad som kan tynga i uppväxten, en uppväxt som kan prägla en för hela livet. Hon har fått frågor om huruvida Hanna, den andra huvudpersonen i boken, är skapad utifrån hennes erfarenhet av utanförskap. Hennes svar har varit nekande. Men hur som helst är Hanna tjejen från Göteborg som kommer till Vresta för att söka upp en pappa hon inte träffat på över tio år.
Pappan är nämnda Wiik, vars leverne är totalt olikt det Hanna har med mamma Therese och hennes nya kille Jacob, vilka för övrigt väntar sitt första gemensamma barn. Hanna har kärlekssorg kring Moa hemma i Göteborg som hellre vill vara med killar, i alla fall "på det sättet".
Hanna är på en sorts flykt när hon hälsar på pappan som mamman aldrig velat prata om, och helst såg att hon aldrig skulle vilja besöka, ens för några timmar. Men pappa är pappa och nyfikenheten och, inte minst, frågorna är många. Har han skaffat någon ny kvinna? Är han lycklig? Varför hör han aldrig av sig?
"Härifrån" är en stark debut som inte skyggar för smärta, och dess klangbotten är väldigt mörk. Men den är aldrig svart-vit i dess skildring av mänskliga karaktärer och människans outgrundlighet.
Det blir en sommar som Ozzie och Hanna aldrig glömmer. Som chockar och ställer livet på dess yttersta spets. Stundtals har jag ont i magen när jag läser Everbrands roman, en dov obehaglig känsla, för det är en bok som berör.
Att bli fri, att få definera sig själv som människa, bortom omgivningens fördomar och pålagda skuld, den kampen är Ozzies – och blir även Hannas.
Fast när avgrunden är nära och sveken, äcklet och lögnerna är på väg att kväva en, och drömmen om Mount Everest inte ens är en illusion, så kan ändå ett sorts under uppstå. Till och med i hålan Vresta, vars före detta cementfabrik gav Ozzies morfar cancer, men som viftades bort av dess rika och mäktiga ägarfamilj Bergqvist som en orsak av för mycket rökning.
Jag ser fram emot fler romaner av Victoria Everbrand.