Sprängfyllt om tysktågen under andra världskriget

Nya stenar lyfts då och då och historien får nya dimensioner som tydligare klargör det man kanske trodde men aldrig fått bevis på. Historien är aldrig färdigskriven, är en klyscha men likväl sann.

Övre bilden: Kronprinsessan Sibylla bjuder tyska soldater på kaffe i sjukhuståget med sårade som gjort uppehåll i Krylbo på väg från Haparanda till Oslo. Nedre bilden: Tysk officer kontrollerar ammunitionen i ett tåg som gjort uppehåll i Helsingborg på väg till Norge. Högra bilden: De svenska tågen fylldes av finska krigsbarn som reste med en adresslapp om halsen. Infällda bilden: författaren Jan Bergsten.

Övre bilden: Kronprinsessan Sibylla bjuder tyska soldater på kaffe i sjukhuståget med sårade som gjort uppehåll i Krylbo på väg från Haparanda till Oslo. Nedre bilden: Tysk officer kontrollerar ammunitionen i ett tåg som gjort uppehåll i Helsingborg på väg till Norge. Högra bilden: De svenska tågen fylldes av finska krigsbarn som reste med en adresslapp om halsen. Infällda bilden: författaren Jan Bergsten.

Foto:

Recension2021-05-03 17:17
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

NY BOK

Jan Bergsten

När kriget tog tåget

Trafik-Nostalgiska Förlaget

Det gäller inte minst Sveriges relation till Hitlers Tyskland under andra världskriget. I "När kriget tog tåget" berättar tåg-nörden (förlåt) Jan Bergsten om att de 2,2 miljoner tyska soldaterna i den omdiskuterade permittenttrafiken, bara vara en del av allt som transporterades i tågvagnar genom Sverige till olika krigsfronter. Under 1942 var till exempel vart femte godståg ett tyskt tåg som innehöll krigsmateriel av olika slag. Det Bergsten lyfter fram är ingen snygg historia som "bygger på tidigare hemligstämplat material".

"När kriget tog tåget" berättar parallellt om ovan nämnda tema, plus om tåget som transportmedel i stort och dess utveckling och med fokus på tågmodeller för arbete, om uttrycket tillåts. 

En bild säger mer än tusen ord, och i "När kriget tog tåget" strösslas det med foton/bilder på tåg av olika slag, och jag hänger långt ifrån med. Det blir för detaljerat för den icke invigde. 

Tågentusiasten (bättre så) Bergsten har mycket att berätta detta miljövänliga transportmedel och om ett krig Sverige fick, men "bara på genomresa". Och som boken berättar var politiken visavi Tyskland långt ifrån populärt i alla kretsar eller hos de som skulle verkställa densamma. Carl C:son von Horn, chef på Järnvägsstyrelsen, var en som inte såg med blida ögon på det som pågick och började organisera spionage mot tysktågen. Heder åt honom och hans gelikar, tänker jag under läsningens gång.

Jan Bergstens bok rör sig över stora delar av Sverige med betoning på Norrbotten, och ett Luleå som fungerade som Hitlers "visthusbod". 

Det är ingen bok för sträckläsning utan äger mer karaktär av uppslagsverk.