NY BOK
Röster vid gränsälven
En antologi från Tornedalen
Red. Monika Luiksaar Lund, Kyösti Satokangas, Tuula Uusitalo, Anneli Mäkinen, Sören Skogsdal
Föreningen Norden Pajala
På temat ”att leva i Tornedalen” har 44 författare skrivit 66 texter med berättelser från Muodoslompolo i norr till Varberg i söder på den svenska sidan och från Iitto i norra finska Lappland till Tornio. Det är anrika Föreningen Norden i Pajala som på initiativ av författaren Monika Luiksaar Lund gett ut boken.
Det hela tog sin början 2019 då Föreningen Norden i Pajala bjöd in alla som så önskade att berätta sin historia om älven som både förenar och delar Tornedalen och som blev en nationsgräns: 1809 mot Ryssland och 1917 mot Finland. Kända och okända tornedalska skribenter berättar levande och intressant på finska, svenska och meänkieli. Vid Föreningen Norden, Norrbottens årsmöte den 20 mars utsågs antologigruppen i Pajala till ”Årets Nordist” i Norrbotten.
Antologin inleds med en dikt av en ung Bengt Pohjanen med den talande titeln ”Jag är född utan språk”. Dikten, från 1973, antyder vådorna av att slitas mellan ett riksspråk och ett meänkieli som på den tiden varken ansågs som ett regelrätt språk eller en dialekt. Även journalisten och författaren Bertil Isaksson avhandlar meänkieli, som för honom är ett talat språk snarare än ett skriftspråk. Samtidigt vet vi att man i Tornedalen redan på 1980-talet gav ut ett stort antal barnböcker och barnvisor på meänkieli. Mona Mörtlund och Bengt Pohjanen var drivande och skapande med att utveckla språk och grammatik.
Sören Skogsdal skriver om olika strategier för att befrämja flerspråkigheten i Tornedalen ”Meänkielirörelsen har varit hyfsat framgångsrik i arbetet med att höja tornedalsfinskans status”, skriver han. Skogsdal citerar också den finske språkforskaren A. Ahlqvists ord om finnarnas kamp för självständighet på 1800-talet i ett försök att förstå dagens tornedalingar: ”Finnar är vi inte, svenskar vill vi inte vara, låt oss då bli tornedalingar.”
Det är en spännande och intressant mångfald av berättelser från olika skeden i den tornedalska historien, framför allt 1900-talet. De är hämtade ur författarnas egna upplevelser och iakttagelser, förfädernas historier och strävanden liksom fiktiva berättelser. Det är påtagligt i hur hög grad man älskar, värderar och beskriver sitt Tornedalen på båda sidor om gränsälven. Berättelserna är både humoristiska och allvarsamma som till exempel Lilly Tornéus-Ylipääs ”Julia och språkkampen” som utspelar sig hösten 1939, när huvudpersonen Julia kämpar med att tillägna sig svenska språket och får stå i skamvrån när hon envisas med att prata finska. Hon blir inte knäckt utan modig av motgångarna och vågar ifrågasätta sin fröken.
Denna rika antologi ger oss med rötter i Tornedalen insikter och bekräftelser om vilka vi är. Den är även läsvärd för alla som vill veta mer om historien och kulturen som skapade den här nordliga enklaven i Europas utkant.