NY BOK
Tove Alsterdal
Slukhål
Lind & Co
Men temat i kriminalromanen ”Slukhål” är ond bråd död. Män som försvinner, och är borta länge innan de hittas. Döda. Eller åtminstone halvdöda. Flera offer på olika platser i Västerbotten och Norrbotten. Och innan offren möter döden har mördaren lyckats stänga in dem. Men troligen utan våld. Det måste betyda att offren inte varit fullständiga främlingar för mördaren. Har offren något gemensamt? Kan de ha mött samma baneman? Mördaren tycks ha satt dödandet i system.
Kriminalassistent Eira Sjödin vid polisstationen i Kramfors är en av dem som har i uppgift att lösa fallen. Nystandet tar henne till en ödegård i de ångermanländska skogarna. Berättelsen om familjen som en gång befolkat gården träder fram som en bildväv. Trådarna väver samman människor generationer senare. Trots geografiskt avstånd.
En sak som offren har gemensamt är deras starka längtan efter kärlek, och den har drivit dem i döden. Mördarens drivkraft är också längtan efter kärlek. Människor dras helt enkelt dit där de tror de kan få kärlek. Utfallet kan bli lyckosamt. Men inte alltid.
Naturen blir nästan fysiskt påtaglig i Tove Alsterdals varsamma beskrivning. Läsaren får möta både korpar, rävar, och rädslan för björn. Ta sig fram genom gammelskog i inlandet, möta havets rytande ute vid kusten, och uppleva skalven och smällarna i spåren efter gruvdrift i Malmfälten.
En mening släpper inte taget: Ska man möta björnens blick – eller inte? Jag får inte svar på den viktiga frågan, men längre in i boken får jag lära mig att man ska prata med björnen, medan man backar ifrån den. Aldrig vända ryggen till. Jag gissar att man ska möta björnens blick, visa att man är någon.
Språket är poetiskt – rentav vackert. Till och med när Eira tillsammans med sin kollega måste vaka över en död kropp. En hel natt i ett ödehus i skogen i väntan på utredande polis, kriminaltekniker, och på att kroppen kan hämtas.
Inte bara naturen utan även personerna stiger fram och blir särdeles tydliga av författarens lätta penseldrag. ”Rösten var skör såsom sländevingar” – kan det sägas vackrare? Alsterdal kan med några få ord fånga det som gör just den personen speciell.
Boken är absolut mer än en spännande intrig. Men – en deckare är en deckare, som har sin givna dramaturgi.
Slukhål är en uppföljning av romanen "Rotvälta", som tilldelades Svenska Deckarakademins pris 2020 som bästa svenska kriminalroman samt Glasnyckeln 2021, det stora nordiska priset till bästa kriminalroman.