NY BOK
Erika Olofsson Liljedahl
Paradishamn
Historiska Media
Så drar berättelsen/filmen i gång, och det är med stor kärlek och stor inlevelse i platsens magi som författaren gestaltar två kvinnoöden. Den härdade fiskardottern Hilda som ser fram emot somrarna som servitris på badhotellet. Den bortklemade Ester som inte vill axla ansvaret för hotellet, under en sommar när modern inte är där.
Hilda är protagonisten, men författaren växlar skickligt mellan hennes och Esters perspektiv. Det finns även ett perspektiv från själva hotellet, vilket kanske låter lite sökt men som fungerar utmärkt som ett led i att besjäla både platsen Kullaberg och badhotellet. Säkert har Olofsson Liljedahl tänkt på Thomas Mann och ”Bergtagen”, (1924), där platsen i sig utövar en stark inverkan på dem som kommer dit.
Först kände jag att handlingen gick lite för långsamt fram, men efterhand blev jag mer och mer överens med författarens dramaturgiska tempo. Gestaltningen av de båda huvudpersonerna och den stilromantiskt lagde Carl kräver ett visst utrymme för att bli trovärdig. Jag är glad också att handlingen inte klipps upp i kronologin, utan man får följa dramat i realtid. Matchen mellan Hilda och Ester framskrider, med fördel Hilda vartefter badhotellsommaren går. Ester krymper som människa, Hilda växer. Ester ser Hilda som mindre värd, på grund av hennes börd och utseende, och degraderar henne till tvätterska. Klassbetonat förakt parat med arrogans och fördomsfullt förvridet estetiskt tänkande om utseende driver Esters handlingar. Är Hilda en konkurrent till Ester om Carl, den aspirerande författaren? Händelsernas gång kommer dock att utvisa att frågan är fel ställd.
Upplösningen är dramatisk nog, och även logisk, men är särskilt för Esters del lite rumphuggen. Författaren skriver ut Ester ur historien, lite lättvindigt för att motsvara den familjehemlighet som uppdagas. Fast om jag vore författare ville nog jag också bli kvitt den otrevliga Ester så snart hon spelat ut sin roll. Språket har vissa anakronismer, (hur talade man på 30-talet i Sverige), men bär ändå författarens signum av det elegant behärskade men ändå kreativa.
Erika Olofsson Liljedahl visar i sin roman att hon verkligen håller berättarkvaliteten uppe, som hon visade i till exempel ”Och bergen skall rämna” (2021).