NY BOK
Olle Svenning
Älskar ni mig? Om Léon Blum
Albert Bonniers förlag
Inte bara var han socialist. Som jude blev han föraktad, förtalad och förföljd av sin tids många antisemiter. Vid ett tillfälle var han nära att bli lynchad.
För att vara honom trogen håller Svenning antisemitismen som en röd tråd medan han nystar upp det rätt invecklade virrvarret av namn, händelser och turer i 1900-talets politiska utveckling i Frankrike.
Det krävs mer än basala kunskaper för att klara av att läsa med flyt och omedelbar förståelse av sammanhangen.
Inspirerad av romangestalter hos Stendahl, en författare han beundrade, förmådde Blum (1872–1950) ändå uthärda. Han var humanist och trodde på försoning och samverkan. Redan på 1930-talet talade han för den gemenskap som dagens EU försöker vara.
Vuxenlivet hade han inlett som litteratur- och teaterkritiker, ibland nästan dräpande sådan. En duell med värja 1912 slutade med att han svårt skadade sin utmanare, en manusförfattare som känt sig sårad redan av Blums pjäsrecension.
Efter år inom juridiken blev han som 47-åring politiker och parlamentsledamot.
Som ledare för socialisterna formerade han tillsammans med kommunister och radikaler det som kom att kallas Folkfronten. Det var en motkraft till den framväxande fascismen och hoten mot den franska republiken: populism, nationalism, politikerförakt, invandrarhat, antisemitism och kritik av demokratin och kulturen.
Parallellerna till nutiden är lika tydliga som oroande.
Efter parlamentsvalet 1936 skulle vänstern för första gången styra Frankrike och Blum blev premiärminister. Han såg socialismen som en kulturrörelse och moralisk hållning och ville ”försköna samhället och livet för folk”. Bäst sägs Folkfronten vara ihågkommen för de två veckors betald semester som den införde.
Tiden vid makten blev kort. Frankrike var förorenat av krafter förenade av åsikten ”Hellre Hitler än juden Blum”. Den tidsandan tog några år senare form som Vichyregimen, nazistiska kollaboratörer i spetsen för lydriket ”Franska staten”. Blum fängslades, dömdes och satt två år i koncentrationslägret i Buchenwald innan krigsvindarna vände.
Han återkom som premiärminister, men bara över årsskiftet 1946/1947. Så dags var han gammal och sjuk.
Kvar efter denne man finns i dag inte många minnesmärken. Det antyder därmed svaret på den inledande frågan:
Nej. Helhjärtat älskad av Frankrike var inte Léon Blum.