NY BOK
Tove Alsterdal
Rotvälta
Lind & co
Det vill säga som något bestående av lager på lager av liv och leverne, gott och ont och allt däremellan, innan man kommer in i dess innersta kärna. Och att livet består av rottrådar, mer eller mindre synliga.
Olof Hagström var bara 14 år när han våldtog och mördade tonårstjejen Lina Stavred i mitten av 1990-talet. Eller rättare sagt tog på sig mordet, och bland folket i Nylands-trakten i Ådalen för alltid blev stämplad som paria.
Denna Olof återvänder en dag till barndomshemmet och påträffar pappan Sven Hagström död, mördad med en jaktkniv som våldsamt tryckts in i buken och med "kraftfullt snitt skurit av honom kroppspulsådern". Ett dåd fullt av hat. Varför?
32-åriga Eira Sjödin, polis med rötterna i Kramfors, är på besök hos mamman som bor i trakten, men ramlar på det inträffade in i en brottsutredning med vid förgrening, och hennes smått förträngda minnen väcks till liv. Eira var nio år när Lina Stavred mördades, och Olof, Sven Hagströms son, "var pojken i hennes mardrömmar".
Tove Alsterdal är bra på att väva berättelser och gå på djupet i människors skrymslen och vrår, likt en storm orsaka rotvältor där sanning och det vedertagna ställs i nytt ljus.
Att hon valt Ådalen, hennes sommarboende sedan många år, funkar utmärkt. I dess hägn av historisk och politisk dramatik samt förfall finns mycket att ösa ur och placera mänsklig ondska och dito svek i.
I den älvdal som en gång huserade 60 sågverk väcker ett nutida brott liv i ett annat, och Eira (som fått namn efter Eira Söderberg som dog av militärens kulor i Ådalen 1931), och poliskollegorna August (även sängkompis) och GG får fullt upp i den vackra sommartid som smyckar det redan vackra landskapet vid Ångermanälvens strand.
Eira har en bror som under brottsutredningens gång får henne att undra vem han egentligen är, även om hon vetat att moral och vad lagen tillåter inte alltid varit Magnus ledstjärnor. Trots att de är syskon träffas de väldigt sällan.
Vad som hände för 23 år sedan är frågan som mer eller mindre tar över "Rotvälta". Och snart förstår man att för alltid skuldbelagda Olof likt en Thomas Quick "vallats" till erkännande av dåtidens rättsapparat.
Nutid, dåtid och framtid är ett sammelsurium av frågor som kanske får svar.
Man sökte en kropp, men hittar en annan.
Tove Alsterdal har sedan romandebuten "Kvinnorna på stranden" 2009 lyckats hålla liv i berättelserna ända in i kaklet, och ger dem både trovärdighet och ett djup som inte känns påklistrat. Så även i "Rotvälta".